KRÖNIKA MAGNUS IHRESKOG När jag vaknade i onsdags morse smattrade regnet mot fönstret. Ja, du vet hur det var. Vindar som dundrade och snötäcket som krympte och drog sig in under träden och när jag sedan tog mig ut var det slask och vatten överallt.

På bara några meter var jag blöt inpå strumporna och jag tänkte att det är nog dags att köpa nya skor trots allt.

Det var alltså precis som meteorologerna sagt. Redan helgen som gick – inför vilken det sades skulle bli riktigt kallt, vilket det alltså blev – löd prognosen att på onsdag, då blir det regn och plusgrader. Hur kunde de veta det?

Jag tar den här veckan tillfället i akt att hylla landets kanske mest baktalade yrkesgrupp.

Det sägs så ofta att de har fel och gissar och drar lappar ur en hatt och rent av spår väder som gamla tanter gjorde i smält stearin.

Och nog är det så att det ibland inte blir precis som prognosen visat, liksom livet inte för någon alltid blir som vi trott eller hoppats.

Men de flesta gånger blir det verkligen rätt. Jag är lika uppriktigt imponerad varje gång. Om jag inte vore journalist kunde jag tänka mig att vara meteorolog, de var något av hjältar i min barndoms tv-sändningar. Jag kom springande när Curry Melin, Gösta Samuelsson, Kurt Kempe och de andra var i rutan. Ibland ritade de pilar med en krita, fränare blev det inte.

Jo, jag vet, det var inte i går. Det var långt före bluescreen och en tid då alla vädergubbar var just gubbar. När Åsa Bodén 1976 dök upp i rutan som första kvinna på området blev det sensation.

Det skrevs till och med en låt om henne till melodin av Village Peoples dunderdänga ”YMCA”. Den låg en vecka på ”Svensktoppen” 1980 med Björn Skifs vid sångmicken.

De har varit som kompisar med solsken i blick, alla meteorologer i tv men också dem i radio.

Var dag vaknar jag till ”P1 Morgon” och jag har skrivit det förr, men vädret i radio – inte minst sjörapporten ­– är ett stycke poesi som får oss att se vårt land från ovan och som fått ”Rödkallen västsydväst fyra” och ”Bjuröklubb väst femton meter per sekund” att värma lika djupt i folksjälen som dagsmeja, luggsliten, illbatting och vågskvalp, ord som inte lämnar någon oberörd.

Nej, det här är inte ironi, det är en genuin respekt för en yrkesgrupp som får så många slentrianmässiga gliringar, ungefär som politiker och, för all del, journalister.

I dag finns ett nytt begrepp: Alternativ fakta. Du som tycker att väderrapporter alltid är fel får väl vända dig dit. Antingen är det sol ute och då är allt gott och väl, eller är det mulet när det sagts sol i prognosen och då kan du ta till dig av det alternativa.