Som vid alla omkullkastande skeenden kommer jag ihåg exakt var jag var när jag fick veta: i P-A:s röda Saab på väg hem från en orienteringstävling i Oskarshamn den 10 september 1978.

Först gick starten i bilradion och några sekunder senare gick plötsligt något fel där på Monzabanan i Italien: ”Det är en bil som brinner fruktansvärt. Är det inte en Lotus? Det är Ronnie Petersons bil som brinner”.

Plötsligt stod allting stilla.

Han var en idol för mig och för många, Ronnie. Det sena 70-talets Zlatan, i fråga om popularitet. En vanlig kille från lilla Örebro som som nådde toppen av världen.

I veckan hade filmen ”Superswede” biopremiär. Han kallades så i formel 1-världen.

Jag gick dess första dag och försökte få med mig sonen för att han skulle få möjlighet att förstå. Han förstod inte alls, så jag fick gå själv.

Det var en film om racing men lika mycket om kärlek och om att leva sin dröm. En film om två människor som kunde varit vid liv än i dag men som inte är det.

Skrattande, förväntansfulla, i sin spirande blomstring.

Det gör alltid lika ont att se sådana bilder, ty inte bara Ronnie är borta, hans livs kärlek och hustru, Barbro, gick ur tiden nio år senare.

Kvar är bara dottern, som inte var mer än tre när solen gick i moln över Monza. Minnena är få och sköra.

”De kände honom som Ronnie Peterson” säger hon i filmen. ”För mig var han pappa”.

I biosalongen kom hela den tiden tillbaka. Ronnie-planscherna i mitt pojkrum, mina handskrivna protokoll över VM-serien, mina biblioteksbesök där jag lusläste racing-sidan i tidningen ”Teknikens värld”.

Med polisonger stora som lövbiffar körde de på dödsföraktande bredsladd genom kurvorna på Zandvoort och Kyalami. Det var en tid av gult, grönt och orange, men också av svart och guld som Lotus.

Jag har alltid följt formel 1, precis som jag gör med speedway, längdåkning, orientering och bandy. Bensintörstande, penningstinn och livsfarlig. Men också glamourös och, på den tiden, med en sällsam vänskap förarna emellan, vilken fick näring av dödens ständiga närvaro.

”Tävling på lördag, begravning på söndag” som legendariske föraren Sir Jackie Stewart uttryckt det.

Blodtörstande sitter vi åskådare och hoppas på...vadå?

Dagen efter kraschen avled Ronnie på ett sjukhus i Milano och en hel nation sörjde. 11 september är ett svart datum att minnas inte bara för statskuppen i Chile 1973, attacken mot New York City 2001 och utrikesminister Anna Lindhs dödsdag 2003.

När kistan defilerade genom hemstaden fylldes hela Örebro av folk. Det var som en kunglig begravning

Det händer bara människor som haft förmågan att beröra.