Krönika Nej, nu får ni ge er. Gör inte samma miss igen! Varje gång en enveten feministisk kamp fått igång en viktig diskussion angående mäns sexuella våld och kränkningar mot kvinnor så slutar det alltid på samma sätt. Med att man drar slutsatsen att vi måste lära barn om integritet. Man måste lära barn att säga STOPP MIN KROPP och att de ”har rätt till sin egen kropp”. Så löser man problemet, heter det. Men problemet löses aldrig.

Det beror på att om man lär barn och ungdomar (och i förlängningen vuxna kvinnor/offer) att de ska säga nej och göra motstånd om de utsätts för sexuella övergrepp, så förlorar man de sju av tio offer som drabbas av den naturliga reaktionen”frozen fright” (att man stelnar, blir orörlig, kan inte göra motstånd) vid övergrepp. Dessa sju av tio tystas effektivt av påståendet att vid sexuella övergrepp så säger man ifrån. För om man inte har sagt ifrån, var det då verkligen ett övergrepp? Var det kanske rent av ens eget fel för att man inte sa ifrån?

Det är en orimlig sak att offer ska behöva informera förövare om att övergrepp har begåtts. Inte kring något annat brott räknar man med det. Problemet har aldrig varit att kvinnor, flickor och tjejer har varit otydliga, för vi får vara så jävla otydliga vi vill. Problemet är att pojkar, killar och män inte förstår och/eller bryr sig om gränser.

Integritet och kroppsliga gränser finns inbyggt hos oss alla. Alla som blivit utsatta för övergrepp känner det, vet om det. Men det inte spelar någon roll hur väl man känner sina egna gränser när andra skiter fullständigt i dem. Har ni personligen hört talas om många våldtäktsmän som slutat när offret skrikit nej? Många pedofiler som ”tänkt om” när barnen ropat STOPP MIN KROPP? Nej. Det har ni inte. Därför att det inte funkar så.

Det som hänt i Sverige och världen den här hösten handlar inte om barn. Det handlar inte om kvinnor heller. Det handlar om män. Och pojkar. Det är en struktur och den måste bekämpas.

Det spelar ingen roll hur mycket ni lär era döttrar och barn att vara försiktiga och skrika NEJ. Deras våldtäktsmän kommer inte att lyssna. Precis som samhället inte har lyssnat under alla dessa hundratals år då kvinnor och feminister världen över har försökt att prata om mäns sexuella (och fysiska) våld mot kvinnor. Det strukturella. Där allt från tafsningar på personalfester, till överfallsvåldtäkter, till äkta män som husfridsligger med hustrur ryms.

Ingen har gjort något. Fast vi har skrikit. Vi har skrikit STOPP MIN KROPP så länge nu. Och ingen har lyssnat. Så gör nu rätt. Lägg resurser och fokus där det hela tiden från början skulle ha legat, nämligen hos förövarna och de framtida förövarna. Pojkarna och männen.

jenny_thomasson@hotmail.com