Krönika Jenny Persson Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på ett ställe där det bara finns landsbygd och ingen stad. Ingen stad som sakta sög ut landsbygden på deras resurser och sedan tackade genom att lägga ner allt de kom åt. Släcka deras gatlysen. Eller så skulle man bo i en jättestor stad där det var så väldigt långt till landet så man aldrig ens tänkte på det. Aldrig påmindes om det. För att alla runt omkring en också bodde i en stad. Så kunde landsbygdsborna sitta i sina mindre kommuner runt omkring stan och liksom klaga för varandra.

Men det där sista är ju bara en rent egoistisk önskan, även om jag tror att den absolut är verklighet för de flesta som bor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Där ligger nog inte ”landsbygdsfrågan” särskilt högt på intresselistan.

Jag tänkte länge att de som bor på landsbygden är de som är nöjda. De där som inte kräver så mycket av livet utan liksom nöjer sig. Tycker att det räcker med en bastu med granngubbarna på lördagskvällen och som mår bra bara de får vara nära djur, typ. Och delvis tror jag att det stämmer också. Och i den här kapitalistiska världen där alla hela tiden vill ha mer och där jordens resurser sakta sugs ut så är det det ju absolut ingenting att förakta utan borde snarare vara något eftertraktansvärt. På senare tid har jag dock även börjat inse att bosätter man sig helt frivilligt ute på landsbygden så måste man ha någonting helt annat i sig också och det är kämpaglöd.

Jag hoppas sannerligen att regionens utspel om Hemsebadet i veckan bara är något slags försök att återfå folkets förtroende efter den hastiga nedläggningen av Romabadet. De vet att misstroende leder till röster på extremhögerpartier och det vill de inte. De vill ha frid. Så därför hotar de lite, för att senare överraska med renovering av den stora bassängen och därmed få folkets jubel. Ingjuta oss i känslan av att vi blivit lyssnade på. Att vi fått som vi ville. Så vi glömmer Romabadet. Glömmer biblioteken som lades ner. Så vi inte röstar på SD eller gör revolution. Hemsebadet har ju renoverats i omgångar hela tiden, lilla bassängen byggdes om bara för något år sedan och i min ungdom, för inte alltför länge sedan, fick vi rehabbassängen och nu senast en bubbelpool. Entrén byggdes nyligen om.

Nej vet ni vad, Hemsebadet kommer inte att läggas ner.

Men om man ändå på allvar skulle överväga att lägga ner öns enda barnvänliga badhus så kommer det att ta hus i helvete, det hoppas jag att man är medveten om. Och som den ursudergute jag ju faktiskt är vill jag gärna bjuda regionen på lite mothot: torrlägger ni ett badhus till så ska jag personligen smyga in och torrlägga alla kommunhusen också. Jag bor jättenära. Så ni vet det.

jenny_thomasson@hotmail.com