Krönika I den feministiska rörelsen har diskussionen angående kön länge varit grundläggande. Feminismen grundar ju sig i tanken att kvinnor förtrycks av män på grund av att vi är kvinnor. Många feminister intresserar sig även för ämnen angående genus och könsroller. Idén om att kön är något konstruerat och något som upprätthåller förtrycket av kvinnor, är stor inom rörelsen. Många tror på ett uppluckrande av könsroller och menar att det egentligen inte finns några skillnader på män och kvinnor. Medan andra feminister menar att det visst är skillnad på män och kvinnor men att det inte spelar någon roll, vi ska ändå ha samma rättigheter.

Så kommer då transpersonerna med alla sina olika könstillhörigheter och könsidentiteter. Transpersoner som säger sig vara födda i fel kroppar, vilka ibland behöver korrigeras. Transpersoner som säger sig vara varken eller, mittemellan, hen.

Det faktum att det finns ganska många människor som alltså menar att de kan fötts med till exempel manligt kodade kroppar men ändå djupt därinne så oerhört starkt känner att de är kvinnor, gör att vissa feminister anser att hela diskussionen om konstruerade könsroller och även andra grundläggande diskussioner inom feminismen, blir svåra och att transpersonerna blir ”ett problem” .

Vissa feminister har gått långt över alla rimliga gränser de senaste veckorna och i olika diskussioner och debatter djupt kränkt transpersoner och de rättigheter de kämpat hårt för att uppnå. Precis som när vita berättar om och definierar vad rasism är, blir det inget annat än en djupt kränkande cirkus när cispersoner* ska berätta för transpersoner vad de egentligen är, vad som är rätt och vad som är fel.

Och jag kan inte förstå hur feminismen gång på gång på gång kan misslyckas med att inkludera och hur vi gång på gång lyckas medverka och bidra till förtrycket av transpersoner.

Jag har de senaste veckorna känt stor skam över den rörelse jag tillhört sedan jag var i tidiga tonåren. För mig är feminismen en rörelse där alla har plats och där alla olika kamper mot jämlikhet förs sida vid sida eftersom vi enligt mig kämpar mot samma stora sten, nämligen patriarkatet. Vi är antirasister och vi står även upp för och kämpar sida vid sida med hbtqgruppen. Vi röstar olika, vissa blått, vissa rött, vissa grönt, vissa rosa och vi tycker olika saker hela tiden och kan kritisera varandra. Men när det gäller så står vi upp för varandra oavsett, även om någon så röstar brunt. Vi trampar inte på varandra och vi anstränger oss för att inte bidra till ytterligare förtryck. Det som pågått de senaste veckorna i feminismens namn är enligt mig inte feminism, det hör i alla fall inte hemma i det jag anser vara feminism.

*En cisperson är någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön.

jenny_thomasson@hotmail.com