Krönika Jenny Persson Att leva med adhd är att stå med en mycket tydlig Youtubeinstruktion i ena handen och dotterns hår i den andra och på inga sätt förstå hur du ska göra för att åstadkomma en inbakad fläta.

Att leva med adhd är att då du äntligen fått syn på en chans att knuffa dig in på arbetsmarknaden, anstränger dig oerhört mycket för att få till kontakt. Du får ett förslag om tid till möte, men du glömmer att svara på mailet förrän för sent och en ny tid måste hittas och föreslås. Du tackar ja. När dagen kommer är du som vanligt nervös hela förmiddagen, du kollar klockslaget tusen gånger för du vet att du brukar trassla till det. Du gör dig i ordning och går för att möta upp personen. Du frågar efter personen i receptionen. Och får veta att personen sitter på en helt annan adress på andra sidan stan. Eftersom du inte har körkort har du ingen möjlighet att ta dig dit i tid.

Att leva med adhd gör det, bland annat, svårt att ta körkort.

Att leva med adhd är som att ständigt vandra i motvind, som att livet är en uppförsbacke eller en väldigt slingrig, guppig skogsväg.

Att leva med adhd är att aldrig kunna skärpa dig. Fast alla säger till dig att göra det hela tiden.

Att leva med adhd är att ständigt kompensera för att ingen ska märka vilken förlorare du är. Vissa kompenserar via överdriven lyhördhet och trevlighet, oftast flickorna och kvinnorna. Andra kompenserar via vrede, utbrott och genom att se till att folk blir rädd för en, oftast pojkarna och männen. Att ständigt behöva kompensera gör en väldigt trött.

Att leva med adhd är att känna tusen känslor på en dag.

Att leva med adhd är att säga fel saker. Att gå ifrån möten med andra människor och ha ångest över klumpiga saker man kastat ut sig. Om man ens inser att man gjort det. Att leva med adhd är att känna sig annorlunda.

Att leva med adhd är att behöva inse att du eventuellt behöver narkotikaklassade preparat för att kunna fungera som en normal människa. Det är inte så roligt.

Att leva med adhd är att inte klara av förändringar. Bara att möblera om strular till din hjärna fullständigt och ett miljöombyte kan slunga ner dig i bottenlös depression.

Att leva med adhd är att tänka tusen tankar när andra tänker tre. Komma på tusen grejer där andra kommer på två. Det är din superkraft och bara du på något sätt får möjlighet att sortera de där idéerna och tankarna så kan du ta dig hur långt som helst.

Att leva med adhd är att ständigt behöva förneka sig själv då man sällan vågar prata om det då folk i allmänhet har så mycket fördomar. Ni tror att vi är ointelligenta. Ni tror att vi är lata. Ni tror att vi inte är några att räkna med. Ni tror att vi hittar på. Ni tror att ni är överläkare och psykologer. Det är ni inte. Skärp er.

jenny_thomasson@hotmail.com