Krönika Ingvar Andersson Vi kunde ha haft sommartid i hundra år om inte bönderna hade sagt nej till försöket 1916. 1980 körde man över lantbrukarna och permanentade sommartiden. Har aldrig missat att skruva om klockan två gånger om året. Följder bara den enkla regeln som säger att man ställer FRAM trädgårdsmöblerna på våren och TILLBAKA på hösten. Ställer om uret redan dagen innan. När man vaknar nästa morgon så är det sommar, eller vinter, beroende på när man gör det, åtminstone tidsmässigt. Vitsen med det hela har jag aldrig fått klart för mig.

Så händer det märkliga. Redan klockan nio hoppar sambon Bella upp i soffan och markerar med bestämd blick att det är hög till att sätta igång med kroppkakorna. Magen kurrar. Dumma hund som vet att det aldrig sker någon matlagning före elva. Lägger ifrån mig ”Åskgudens son” och tar plats vid datorn för att slippa hennes vädjande blick. Då får jag se att den lilla kockan, längst ner till höger på skärmen, är några minuter över elva. Hade alltså lyckats med ”konststycket” att ställa tillbaka dem redan tillbakaställda trädgårdsmöblerna. Min klocka gick två timmar fel. Bellas gick rätt.

För att återknyta till den tidigare nämnda boken så är den skriven av den finske författaren Arto Paasilinna. Hans burleska romaner med lyckligt slut får en alltid på gott humör. Var faktiskt en gång inne på att planka honom och ge ut något liknande i svensk miljö. Titeln skulle bli ”Långdistanslöparen som fick skavsår på själen” och handla om Brynäsfantasten Lennart som irrade bort sig någonstans i höjd med Gärdet under Stockholm maraton. Drygt två år senare skulle han, fläckad av en omtumlande tid, anlända till målet på Olympiastadion. Sluttiden skulle inte ens göra en trebent sköldpadda stolt. Under loppets gång hade han hunnit förälska sig i en frälsningssoldat, startat ett politiskt parti och kommit i delo den serbiska maffian.

Eftersom jag har en betydligt länge sträcka än ett maratonlopp mellan tanke och handling så hann en hundraåring före. Därmed gick jag miste om ett knippe miljoner och en stående inbjudan till landshövdingens fester. Hade också kunnat räkna med en invit till exempelvis Lets dance och att få leda en nysatsning i TV 4 som gick ut på att gissa rätt ålder på ett antal fyrbenta djur. Säkerligen hade jag också ha satsat några miljoner på en krog i Åre samt öppnat en ridskola för hågade westernryttare. Nu vill jag inte hävda att livet är lika tråkigt som en regnvåt keps i en Volvo bara för att man inte fick tummarna ur en viss kroppsdel i tid. Men några miljoner (gärna euro) på bankboken hade inte gjort ont.