Torsdagsnatten den 9 juli 1992 gick larmet att det brann på Torsburgen. Då som i år var den gotländska sommaren knastertorr, värmen hög och i skogen spred sig lågorna okontrollerat. Jag minns mannen som kom släpande på sin tjock-tv i famnen, som han försökte rädda ur sommarstugan som snabbt måste evakueras. Först efter två och ett halvt dygn var branden under kontroll, på den då 24 kvadratkilometer stora brandplatsen.

Jag bearbetar fortfarande minnet av Kräklingbobranden. I sommar har minsta lukt av brandrök gjort mig livrädd och det totala eldningsförbudet kom i rättan tid. Bara Guds försyn, Räddningstjänstens skicklighet och förutseende lantbrukare med vattentankar räddade oss från stora skogsbränder.

Förbudet gällde också all eldning på egen tomt. ”Men inte på grannens”, hörde jag en man skämtsamt säga som funderat på att ta grillen och kliva över staketet. För att inte inleda hitresta turister i frestelse att elda borde svarta sopsäckar ha trätts över öns offentliga grillplatser ute i naturen. Kanske även över vägskyltar med ved till salu. I snart sagt varje socken finns skyltarna om ved i säck. Jag hörde av en stockholmare att det är en lukrativ bransch. En enda säck ved kan kosta en hundralapp. Med 25 säckar per kubik betalar han 2 500 kronor för hela lasset. Stockholmaren såg blek ut när jag berättade att samma mängd vedpinnar på Gotland kostar mig ett par tusenlappar mindre.

Het som en skogsbrand har familjens fågel Max blivit i sommar. Han är en papegoja av arten grå jako, född i Jönköping men jag brukar säga att han är från Kamerun – det låter häftigare. Max har blivit med eget konto på Instagram och jag har kastats in i träsket av djur på sociala medier. Han har nästan 100 följare och har snart fler ”vänner” än jag. Max är redan kompis med en hund i Stockholm som har 7 000 följare över hela världen. Men Max har i alla fall papegojvänner i USA, Kina och Beirut och nya människor vill hela tiden bli hans kompis. Han trivs med livet, men den senaste tidens strömavbrott gillar han inte.

– God natt, säger Max varje gång Geab släcker Gotland och det blir svart.

I sociala medier läser jag spydiga kommentarer om att öns elbolag borde bli Årets företag på Gotland. Det håller jag fullständigt med om. Tända stearinljus och myspys brukar innebära en sak – befolkningstillväxt. Jag är övertygad om att vi om nio månader kommer att se följderna av mörkläggningen av Gotland. Ska vi bli 65 000 invånare finns bara ett sätt: Elska mer – bli fler.