Logga in
Logga ut

Det Max Hansson skapade är helt unikt

Max Hansson var en entreprenör. Det känns lite futtigt nästan att benämna honom så i en tid då ordet ”entreprenör” blivit mode och används av vem som helst som öppnat en korvkiosk eller en surfbrädeuthyrning.

Men han var det. Den största också i Gotlands historia.

Jag kan inte ens föreställa mig att vi kommer få någon, någonsin, som kommer i närheten av att lyckas med det Max Hansson gjorde. Från ingenting skapade han ett företag, på egen hand hela vägen, som blev vad det är i dag.

Prislappen var svindlande när han sålde, över 1,2 miljarder kronor. Men det är bara vad Payex var värt just då, för Max Hansson och Swedbank. Vad Payex, och tidigare Faktab Finans, är värt för Gotland går inte att uppskatta i kronor och ören.

Alla dessa arbetstillfällen. Alla dessa karriärmöjligheter. Alla företag som profiterat på Payex framgångar genom att anställda gått vidare till dem efter att ha fått grunderna hos Max. Alla dessa skatteintäkter, bara en sån sak.

Egentligen är det osannolikt att Max Hansson gjorde det han gjorde, på Gotland. Och framförallt FÖR Gotland, vilket många tenderar att glömma. Han flyttade aldrig huvudkontoret. Han brann för att utveckla företaget lokalt, det blev en affärsidé och ett varumärke.

Payex var gotländskt. Han var genuint sur på att all skatt han skulle betala efter försäljningen inte kunde komma Gotland specifikt till del. ”Gotland borde få hälften”, sa han i en intervju med oss.

Max Hansson må ha uppfattats som excentrisk av oss som stod vid sidan av, men det gick aldrig att missta sig på hur mycket han brann för Gotland. Han byggde också upp ett mindre imperium i innerstan, och bara den biten i hans entreprenörskap är värd ett helt kapitel i boken om hans liv.

För bara några dagar sedan hade jag turen att få en rundvisning i den gamla banken vid Donners plats. Så smakfullt renoveringen var gjord. Så snyggt man värnat om detaljerna i byggnaden. Och så ofantligt dyrt det måste ha varit att ta denna hänsyn till kulturarvet som han gjorde.

Jag kände inte Max Hansson. Vi träffades några gånger, och han ringde mig vid emellanåt och var förbannad över något vi skrivit. Men till skillnad från andra som jag haft att göra med där våra åsikter gått isär var Max Hansson aldrig oresonlig.

Han kunde uppfattas som burdus och han hade ingen tid för skitsnack. Extremt tydlig och rakt på sak. Men han lyssnade alltid på argument. Våra samtal slutade alltid med skratt och prat om något helt annat än det han ringde om från början.

Sen är det säkert så att man inte lyckas med det Max Hansson lyckades med om man inte har en tydlig vision och ett bestämt sätt att genomföra den på.

Jag kan inte känna något annat än den djupaste respekt. Hatten av. Vila i frid.

Överste Ardin gjorde en Bagdad Bob

För ett år sedan stod överste Mattias Ardin på ett näringslivsmöte och deklarerade att försvaret kommer att överklaga allt de kan som handlar om nybyggnationer och utveckling i närheten av Tofta skjutfält.

När vi fick höra det och ringde för att fråga om det verkligen stämde blev han mer svävande på målet, menade att det handlade om missuppfattningar.

Samtidigt medgav han förvisso att ” vi (försvaret), som vilken markägare som helst, kommer att vara noggranna med vad som händer kring våra intressen”.

Jag skrev om detta då också, men det verkade inte som att särskilt många tog det på allvar.

LÄS MER: Blogg: Försvaret verkar inte vilja ha några vänner

Med facit i hand gjorde Ardin en Bagdad Bob. Nu står det klart att Försvarsmakten blivit ett av de största hoten för utveckling av Gotland. Försvaret säger, precis som Ardin sade på det där frukostmötet, nej rakt av. Till allt.

LÄS MER: Byggnadsnämnden är mycket oroad

Den nya ansökan om miljötillstånd för skjutfältet innebär inte bara att man ska skjuta från socknar långt bortifrån, över civil bebyggelse in mot skjutfältet, utan även att i princip all nybyggnation stora områden i Västerhejde, Ygne, Gnisvärd och Tofta blir omöjlig.

LÄS MER: Byggstopp på i princip hela Tofta

Det finns redan exempel på personer som velat bygga om eller till befintliga sommarstugor som fått nej med hänvisning till skjutfältet. Försvaret har haft synpunkter på byggnation i Tofta Södra, trots att de nya reglerna ännu inte trätt i kraft.

Vill det sig illa hotas hela exploateringen av Tofta Strand, där entreprenörer vill skjuta in en halv miljard kronor för att utveckla området.

Region Gotland har hamnat i en rävsax här. Och dessutom tidsnöd, eftersom deras remissyttrande måste vara inne redan den 29 juni.

LÄS MER: Regionen redo för strid om Tofta

Mest drivande i frågan om att få tillbaka försvaret till Gotland har Liberalerna med Johan Thomasson i spetsen varit.

Frågan är vad de tycker nu, när det visar sig att återetableringen i praktiken innebär en död hand över några av Gotlands mest attraktiva områden för boende, turism och rekreation.

 

 

Besöksnäringen missar möjligheten

Gotland har överraskats av den rekordtidiga sommaren, och det får mig att fundera en del över besöksnäringen i allmänhet, och dess flexibilitet i synnerhet.

Förra veckan intervjuades bland annat Anna Söderström, driftchef vid Tofta camping, om detta. Hennes förklaring till varför campingplatserna gapar tomma trots det fantastiska vädret var att det är Destination Gotlands fel, och att priserna på färjorna är för höga.

LÄS MER: "Tomma campingar på Gotland"

Att det kostar att åka båt är ingen ny debatt, och visst, det är inte billigt att ta sig över havet på de populära avgångarna, i synnerhet inte om du har en husvagn på släp.

Men samtidigt, det här är också att skjuta ansvaret på någon annan och att göra det väldigt lätt för sig.

På Tofta, om man tar det som exempel, går det inte ens att köpa en glass. Restaurangen vid gamla Nymans är stängd. Strandbaren är stängd. Det är stängt vid after beachen.

Och Tofta är knappast ensamt om detta. Det är stängt vid Gnisvärd också. Det är faktiskt helt igenbommat på de allra flesta håll, eftersom man räknat med att kanske öppna till midsommar, eller i bästa fall någon vecka innan.

Om man inte har öppet är det väldigt svårt att sälja saker, det är en ganska fundamental sanning när det kommer till handel.

Och om jag som turist vill bo någonstans, då gör jag det sannolikt hellre någonstans där det är öppet.

Här står besöksnäringen inför stora problem så klart. Man har kanske inte personal. Det är svårt att tänka om. Men å andra sidan, man kanske inte måste öppna med buller och bång och köra hela menyn, eller alla glassar? Att bara öppna med enklare utbud hade fungerat utmärkt.

Sommarsäsongen på Gotland är kort, vanligtvis. Mellan sex och åtta veckor brukar man prata om. I år hade man möjligheten att förlänga den med fyra veckor. En chans som många nu har missat.

Jag tror att företrädarna för besöksnäringen måste börja med att rannsaka sig själva först innan man lägger hela skulden på andra. 

 

Gotlandsbolagets genuina gubbhylla

Ibland överträffar verkligheten dikten.

Gotlandsbolaget, som fått hård kritik för sin minst sagt bristande jämställdhet, hade traditionsenlig årsstämma på Wisby Strand.

Då inleder man med – en manskör.

Det är, som Wisti så fyndigt uttryckte det, omöjligt att vara satiriker i det här landet.

Den enda kvinnan på scen under årsstämman, det var dirigenten för nämnda manskör. I övrigt enbart män i kostym och slips som pratade. Enbart män som ställde frågor.

Och apropå frågor, just den om bristen på kvinnor i styrelsen kom faktiskt upp under frågestunden med vd Håkan Johansson. Han bollade den frågan vidare till styrelsen - som inte svarade på den.

Helt omöjligt med satir, som sagt.

I vintras gjorde jag en genomgång av Gotlandsbolagets verksamhet för att se hur det ser ut med kvinnor på ledande poster, apropå att man anställt Adam Jacobsson som ny marknadschef.

LÄS ARTIKELN: Bara män blir chefer i mäktiga bolagen

Då visade det sig att man behöver bege sig till fastlandet för att hitta en kvinna med chefstitel. Terminalcheferna i Nynäshamn och Oskarshamn är faktiskt kvinnor.

Men jämställdhetsarbetet är viktigt, betonade både Håkan Johansson och Destination Gotlands vd Christer Bruzelius.

Nåja. En kvinnlig dirigent i alla fall. Alltid nåt.

 

Det är lätt att bli hemmablind

Gotland behöver nya idrottshallar.

Om detta är de allra flesta överens.

Men sedan tar det stopp. Jag har tidigare lagt mig i den här debatten, medvetet provokativt såklart, lite för att retas med ishockeyn som är väldigt duktiga på att synas och höras om hur usel ishallen i Rävhagen är.

Men det är klart att de har rätt. Ishallen i Rävhagen är usel. Istiderna räcker inte till. Konståkningen vill växa men kan inte.

Problemet här är att det finns så många fler som har rätt. Den fråga som Region Gotland har att utreda är delikat - vem har mest rätt?

På onsdagen var jag med en stund på den debatt som anordnades av Moderaterna i Arenan med inbjudna paneldeltagare från hela 13 olika idrotter (om jag räknade rätt, panelen var minst sagt välfylld).

Själv lever jag just nu närmast gymnastiken eftersom min yngsta dotter är aktiv i Visbygymnasterna. Jag är alltså en av de föräldrar som bygger en gymnastikhall sex dagar i veckan, tunga och många redskap släpas fram i Säves lilla B-hall. Det finns inte ett skyddsombud på någon arbetsplats som hade godkänt detta, hjul med flera hundra kilo på som rullas bland barfotabarn, en barr som i princip är en skitstor råttfälla, ett räck som om det monteras fel blir en dödsfälla för den gymnast som försöker snurra.
Gymnastiken är alltså en av de idrotter som räcker upp båda händerna på frågan om det behövs en hall.

Men det här mötet var nyttigt. Ibland behöver man påminnas även om andras verksamheter och behov.

Som friidrotten som inte har någonstans alls att träna inomhus på vintrarna. Gotland har fostrat stora friidrottsstjärnor, men den tiden ser ut att vara förbi när utövarna tappar månader i träning varje år.

Ridsporten som är stor på Gotland men som i princip har stopp på att ta in barn i ridskolor på grund av lokalbrist.

Jonas Henning från Slite Sports Academy var också där. Med förflutet i Åre hade han med sig ett lite annat perspektiv, som kan vara värt att fundera på.

Gotlänningarnas syn på avstånd är helt vridet. Det som betraktas som långt på Gotland är inte långt någon annanstans i världen. Jag är själv likadan, om jag ska åka till Hemsebadet exempelvis behöver jag i princip packa resväska och överlevnadskit. Det är ju FEM MIL dit.

Regionen ska som sagt svara på frågan vem som har mest rätt. Detta ska göras med en anläggningsstrategi. Saker och ting som heter något med "strategi", "förstudie" eller "underlag" plägar tyvärr ta extremt lång tid för Region Gotland att ta fram, och detta lär inte bli något undantag.

Just nu tas DIREKTIVEN för STRATEGIN fram, bara det ett jobb som tagit flera månader. Jag räknar inte med att se någon färdig anläggningsstrategi förrän tidigast hösten 2019. Jag är glad om jag får fel.

Och när strategin är klar, då tar det ytterligare några år innan något börjar byggas, och något år till innan det är klart.

Därför är det enda jag är säker på, tyvärr, att min gymnasticerande dotter kommer vara vuxen och ivägflyttad innan Gotland, högst eventuellt, ser en gymnastikhall.

 

Vem är det som klåpar med min bro?

Fem i tolv, bara några dagar innan den nya kryssningskajen ska invigas, då kommer nyheten att den permanenta gångbron över Färjeleden inte kan byggas.

Man har missat en detalj. Detaljplanen. (Läs mer HÄR)

Den stålkonstruktion som blev den tillfälliga lösningen, och som står där nu, den är en god kandidat till Gotlands fulaste konstruktion. Och nu blir det av allt att döma kvar, kanske ända till 2021.

Att ändra detaljplaner kan som bekant ta tid.

Man kan kunna tycka att en sån här sak, en ganska avgörande sak, som att om man får bygga en bro eller inte skulle kunna ha uppmärksammats lite tidigare, så att processen hade kunnat sättas igång.

Vad våra kryssningsbesökare möts av nu nere på hamnen är knappast Venedig om man säger så. En grusplan, en extremt ful stålkonstruktion, några oljecisterner. När de klivit av sin lyxiga båt väntar, efter denna intagande utsikt, en klättring uppför trapporna, sedan nedför trapporna. 
Och efter det en lång vandring mot staden, där man dessutom ska korsa den vältrafikerade Giutebacken.
Det finns en hel del problem med den här infrastrukturen kan man säga.

Om man bortser från det rent estetiska i den tillfälliga bron, vilket är nästan omöjligt, men om man försöker, återstår det praktiska.

Den genomsnittlige kryssningsturisten är ingen elitidrottsman. Medelåldern är hög. Många är rörelsehindrade. Man behöver inte vara rörelsehindrad förresten för att tycka att klättringen uppför och nedför trapporna till bron är tung, men en rullstol, krycka eller rullator gör knappast saken lättare.

Nåja. Taxi- och bussbolagen firar nog med tårta i dag i alla fall. Alltid någon som blir glad.

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, seglar tvåmänning, thaiboxas och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer