Någonstans måste vi dra gränsen

I helgen kommer återigen nazister att marschera på gator och torg. I Göteborg ska öppet nazistiska NMR demonstrera.

De gör detta med stöd i den svenska grundlagen.

Jag, och många andra, undrar instinktivt hur det ens kan vara tillåtet, varför polisen inte stoppar dem, hur många bevis som behövs på att nazisterna uppmanar till väpnad kamp och därmed borde klassas som någon slags terrororganisation.

Men så enkelt är det naturligtvis inte. Det är sällan det när lagar ska tolkas. Rätten att organisera sig och demonstrera finns i vår grundlag. Yttrandefriheten. En grundlag som är hjärtat i vår demokrati. Det hjälper inte ens att det finns en lag mot hets mot folkgrupp, eftersom man inte kan ingripa innan ett brott har begåtts.

Det finns inget som heter ”förberedelse till hets mot folkgrupp”.

Polisen kan neka tillstånd bara med stöd i ordningslagen, alltså om man tror att det finns en överhängande risk för att den allmänna ordningen kommer att störas. Men samma polis är satt att upprätthålla denna ordning, och ju bättre de är på sitt jobb desto mindre blir risken att en demonstration spårar ur. Ergo: den kan inte förbjudas.

Det här kan man, som tänkande människa med normala värderingar, bryta ihop över.

Och jag tror nog att lagstiftarna gör det också, även om de aldrig skulle erkänna den saken. För om man förbjuder den ena, ska man då förbjuda även den andra?

Men därmed sagt att det inte går. I Tyskland har man skarpa lagar som begränsar nazismen, och ingen skulle komma på tanken att kalla Tyskland något annat än ett fint och demokratiskt europeiskt land.

Sverige är också ett av de länder som undertecknat FN:s konvention mot alla former av rasdiskriminering. I denna står att vi ska "förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling straffbar enligt lag".

Problemet är att denna underskrift inte är något värd när den ställs mot grundlagen.

Jag tycker inte att vi kan fortsätta ducka och hänvisa till snåriga juridiska fallgropar. En grundlag kan ändras och anpassas. Även om arbetet är svårt och mödosamt måste vi ta tag i detta och en gång för alla förbjuda dessa nazistiska organisationer som förespråkar död och blod, och som varje gång de sticker fram sitt fula tryne bidrar till att normalisera det som varit onormalt.

Att stå upp för vår demokrati betyder inte att vi måste tillåta precis allt. Någonstans har vi ett ansvar att dra gränsen.

Hur svårt är det att uppföra sig?

Det värsta är att jag inte på något sätt är förvånad.

Jag har själv sett det, har och har haft kollegor som utsatts, jag har jobbat på arbetsplatser där hierarkin varit strikt och där vissa stjärnor kommit undan med beteenden just för att de varit genier, stjärnor.

För all del kunde dessa personer bete sig illa även mot män som stod under dem på stegen, men det var naturligtvis kvinnorna som drog det allra kortaste strået.

Nu har 4000 kvinnor i min bransch, mediebranschen, sällat sig till metookampanjen, berättar öppet om hårresande exempel på hur de förringats, hånats, utnyttjats och trampats på.

Läs mer: #DEADLINE nu måste sexismen falla

Det spelar ingen roll vilken bransch du väljer. Det är samma överallt. Det här är inte en branschfråga utan en struktur som finns bakom allt i vårt samhälle. Någon annan slutsats går inte att dra.

Jag har själv slagit ifrån mig genom att säga ”inte alla män” för jag har ju inte gjort något. Jag är jämställd och drar mitt strå till stacken. Jag flyr inte undan ansvar för barn och hus och hem och tycker att jag är mån om att behandla alla lika och med respekt.

Men jag får nog backa lite där. Det finns trots allt en kollektiv skuld, hur ogärna jag än vill tänka på den saken.

För genom att inte agera så samtycker man.

Och agera måste vi. Vi män alltså. Vi som sköter oss och tycker att vi är bra och gör så gott vi kan måste göra mer. Vi måste säga ifrån och aktivt ta ställning för att vi ska komma någonvart.

Det som stör mig mest är att det egentligen bara handlar om helt vanlig hyfs. Helt vanlig uppfostran. Helt vanligt folkvett.

Man tar inte folk på rumpan oombedd. Man tafsar inte. Man nedvärderar inte andra människor.

Hur svårt kan det vara liksom?

Uppenbarligen, när man läser om de vittnesmål alla dessa kvinnor lämnat, uppenbarligen är det väldigt svårt.

Men det måste ta slut nu. Metoo har satt igång något som vi inte får tappa bort. Och som måste leda till mer än kortsiktiga effekter som att en och annan programledare eller vd får sparken.

Det känns märkligt att skriva det här år 2017, men:

Uppför er. För helvete.

"Vi är så kassa att vi kan lägga ned"

Häromdagen kom Svenskt Näringslivs rankning över företagsklimatet i Sverige.

LÄS MER: Därför ligger Gotland ännu i bottenträsket

Vi hamnar, som vanligt, i bottenträsket. Vi är så kassa att vi lika gärna kan lägga ned.

Eller?

Jag har lite att invända mot den undersökningen och den bild som den cementerar av det gotländska företagsklimatet, men låt mig först slå fast några saker så att det inte blir missförstånd:

- Hanteringen av vissa ärenden inom Region Gotland är skrämmande usel. Som exempelvis byggloven och diverse olika tillståndsärenden.

- Saker som egentligen är små blir stora på grund av tafflig hantering, som exempelvis parkeringsfrågan och tillstånd för uteserveringar.

- Politiken och tjänstemannasidan pratar inte alltid samma språk, och det finns en enorm tröghet i systemet och en slags inbyggd motvilja till förändring som gör att helhetsintrycket går ned.

Så. Med detta sagt. Är Gotland ett så uselt ställe att driva företag på? Är vi verkligen 257:a av 290?

Jag tror inte det. Och det är inte de signaler jag får när jag pratar med företagare.

Däremot har nästan alla ett eller flera konkreta exempel på när saker ramlat mellan stolarna eller slarvats bort eller dragit ut på tiden, vilket gör att inställningen till regionens arbete redan från början är på minus.

Men på det stora hela är det ingen katastrof.

Den gotländska entreprenören Jonas Michanek är en av de som varit mest kritiska mot rankningen. Han menar att den är missvisande och att läget på Gotland tvärtom är ganska ljust för företagen. Och media, där jag ingår, får också välförtjänt kritik.

(Läs gärna hela intevjun med Jonas HÄR)

Och jag, som betraktar detta utifrån, ser att Region Gotland och våra folkvalda faktiskt gör ärliga försök att skapa förutsättningar för företagande. Man skapar nätverk, visioner, mål, har möten och frukostar, bjuder in till dialog och utvecklingsarbete.

Och nej, man når inte alltid ända fram. Det vet alla.

Men en undersökning som Svenskt Näringsliv där Gotland år efter år efter år kravlar omkring i dyn på botten, den riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

Vi, media, skriver om bottenplaceringen. Rankningen skickas ut till allt och alla och diskuteras över fikabord och på styrelsemöten. "Vi är så usla, regionen är så usel, länsstyrelsen är usel, journalister är usla, alla är emot oss".

Oavsett om något förbättras eller inte blir detta en sanning. När sedan nästa enkät skickas ut och företagare ska fylla i vad de tycker om olika saker, ja då kryssar man kanske på ren reflex i rutan "uselt" eftersom det är ju så det alltid har varit.

Men, ärligt, är det verkligen så det är?

 

Riv skamfläcken på Östercentrum

Jag har också stått i kön till Alis och väntat på en pommes med räksallad. Under många år var det ett givet stopp efter utekvällarna.

Men jag är inte ett dugg nostalgisk, faktiskt. Området kring taxiplatsen på Östercentrum har i undersökningar visat sig vara Visbys mest otrygga plats. Då pratar vi företrädesvis nattetid, men, handen på hjärtat, kvarteret med kiosken och huset där det idag ligger en indisk restaurang (med god mat ska tilläggas, hämtar själv där flera gånger i månaden) är Östercentrums stora skamfläck.

Nu vill fastighetsägaren Mats Alyhr riva och bygga nytt, och det enda jag tycker är fel med de planerna är att det inte gjordes för 20 år sedan.

LÄS MER: Stora planer för Östercentrum

Byggnadsnämnden borde jubla över att något äntligen händer med det här området. Potentialen är stor, det är kanske Östercentrums allra bästa läge nära parkeringsplatsen, längs med gångstråket, nära Österport och med en fri exponeringsyta norrut för skyltar och skyltfönster.

Den som är nyfiken på vad Mats Alyhr vill göra kan titta på hans planansökan, som han själv delat via Facebook. Du hittar den HÄR.

Den här typen av projekt är precis vad Östercentrum behöver om man ska kunna stå sig i konkurrensen med köpladorna på Stenhuggaren och Skarphäll och, förhoppningsvis, gamla Flexhuset.

Detta, och två timmar fri parkering året runt. Men det är en annan historia.

Aurorajippot, på gott och ont

I dag måndag börjar den jättelika försvarsövningen Aurora på allvar på Gotland.

Intresset är naturligtvis enormt, både från de som välkomnar övningen och de som tar chansen att protestera och manifestera för fred och nedrustning.

På Helagotland tar vi inte ställning vare sig för eller emot övningen, däremot kommer vi naturligtvis att försöka skriva om det som för allmänheten är mest intressant. Eller om sådant som också direkt påverkar allmänheten i form av trafikstrul, luftbuller eller uppseendeväckande övningar.

Vi skriver också, som ni säkert noterat, om protesterna mot övningen. Även om motståndarna tycks ha vissa problem att samla ihop sig, att döma av det klena intresset för manifestationen på Östercentrum i helgen.

I och med att intresset från allmänheten är så stort har försvaret till och med ordnat publikplatser vid vissa moment, och då blir det ofrånkomligen så att övningen förvandlas till något slags jippo. På gott och ont.

Det är lätt att glömma allvaret då. På andra sidan Östersjön pågår Zapad, Rysslands motsvarighet till Aurora, och det säkerhetspolitiska läget i Europa känns allt annat än stabilt.

På många sätt är det en deprimerande värld vi lever i just nu. Det var inte länge sedan vi trodde att tiden för upprustning var över. Förband lades ned, försvarsanslag minskades, det fanns en tro på ett enat Europa och någon slags samsyn om att det finns bättre saker att lägga pengar på än vapen.

Och på andra sidan jorden pågår Nordkoreakrisen. Så avlägset att det är svårt att greppa, med ett reellt hot om kärnvapenkrig.

Att den fria världen styrs av Donald Trump, med allt vad det innebär, gör mig knappast lugnare.

 

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, seglar tvåmänning, thaiboxas och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer