Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka

I går, onsdag, fick jag äran att dela ut Hela Gotlands hjälte 2017 tillsammans med Ulrica Fransson i Vinterträdgården på Wisby Hotell.

Det blev en kväll med många tårar, och mycket skratt.

Det är andra året vi delar ut priset, och ni som läser oss kan knappast ha undgått att se att årets vinnare blev familjen Lindh som räddade livet på Mikael Väärä efter hans svåra bilolycka. Efter prisutdelningen pratade jag med Mikaels familj, som stolt visade ett nytt filmklipp på Micke när han för egen maskin gick omkring i korridoren på Danderyds sjukhus där han vårdas. Om mindre än en vecka får han komma hem.

Något som var helt otänkbart för bara några månader sedan när familjen fick beskedet att "om han vaknar så blir han ett vårdkolli".

Det är egentligen en omöjlig uppgift, att rangordna de fem kandidaterna som ni läsare fick rösta på. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka när jag såg filmen med Evelina Olsson, och allt hon gör för de hemlösa på Gotland.

Jag skakade hand med Rolf Gydemo som räddades av Susanne Appelqvist och Amelie Larsson när hans hjärta var nära att ge upp i en gångtunnel.
Isak Söderström som fick en egen hyllning av polisen Daniel Åhlén för sin insats i sökandet efter en försvunnen man, och Isaks berättelse om när mannen kom för att tacka och hälsa på.

Elias Häglund som blivit hela räddningstjänstens idol efter sitt rådiga ingripande när Follingbo Folkets hus brann.

För oss på Helagotland.se är det en ynnest att få stå bakom det här priset, tillsammans med våra sponsorer och samarbetspartners.

Vi gör om det nästa år!

Djupt vatten och tunn is i Almedalen

Almedalsveckan är ett av Gotland i särklass viktigaste arrangemang. Det mediala genomslaget är helt ovärderligt, liksom att lilla Gotland för några dagar hamnar i hela Sveriges fokus.

Men vid sidan av detta handlar debatten varje år om kostnaderna. Gotlänningar anklagas för att sko sig på den bostadsbrist som uppstår, och det är inte ovanligt med bostadshyror på sexsiffriga belopp.

Hittills har det varit ganska tyst om den kostnad som Region Gotland tagit ut för att hyra en plats. Vilket på intet sätt betyder att det varit gratis, eller ens billigt.

Men med det nya prissystemet (Som Gotlands Tidningar var först att berätta om) är Region Gotland ute på tunn is. Vad Almedalsveckan inte behöver är ännu en debatt om kostnaderna. De som hyr plats och kommer till Almedalen har redan, i de flesta fall, en skyhög budget för boende och arrangemang och är knappast intresserade av höjda kostnader.

När man dessutom beslutar om en höjning, eller "justering" som det ibland kallas, långt efter att budgeten för årets vecka är lagd bäddar man för ännu mer missnöje.

Gotlands Allehandas ledarskribent Mats Linder skriver i dag om den orättvisa som också uppstår när Region Gotland vill ge vissa aktörer rabatt, som SVT och TV4. Då har man målat in sig i ett hörn, och missnöjet och debatten om vilka som är berättigade till en rabatt på hyran lär komma som ett brev på posten.

Det finns också en hel del märkligheter i den nya prislistan som baseras på kvadratmeter, även om den naturligtvis försvaras av arrangörerna.

Jag tycker inte att priserna ska ligga stilla, men en uppräkning enligt konsumentprisindex vore sannolikt att föredra framför ett komplicerat kvadratmetersystem.

Vi ska vara väldigt rädda om Almedalsveckan.

Om vi tar den för given och försöker krama ur den sista droppen ur besökare, medier, partier och utställare står vi snart där med en obrukbar trasa helt utan uppsugningsförmåga.

Och då har jag inte ens nämnt att statsministern inte kommer för att han "vill träffa vanligt folk".

 

Ännu ett fiasko på regionens konto

På tisdagen fullbordades fiaskot med regionens försäljning av villatomter i Visby.

Affären måste göras om på grund av alla formaliafel som gjorts.

LÄS MER: Björn Jansson om tomtfiaskot

Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka omedelbart, men nu drabbas ett antal enskilda medborgare på flera olika sätt. Det blir katten på råttan, en dominoeffekt av dåliga saker och ekonomiska förluster.

Jag har varit i kontakt med personer som köpt tomt, och de är helt knäckta idag. De sitter hemma och försöker överblicka vad det här betyder för dem på en rad olika sätt.

Naturligtvis är det så att de har upplysts om att affären måste godkännas av Regionstyrelsen innan den vinner laga kraft, och givetvis kan de vara med i den nya budgivningen och försöka köpa samma tomt. Men det spelar mindre roll för dem i dag, för de har fått veta att det "bara har varit formalia", och de har planerat sitt liv efter en affär som de trott har varit i hamn.

Frågorna kring den här affären är många.

Flera skulle vi vilja ställa till mäklarfirman ERA och den ansvariga mäklaren Peter Jakobsson, men han har inte gått att nå.

Ansvarig för försäljningen på Region Gotland, Roger Möller, är inte heller särskilt lätt att få tag i dagar som dessa.

Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) upplyste mig nyss, apropå den blogg jag skrev igår, om att det inte alls var bråttom att sälja tomterna för att få in pengarna i 2016 års bokslut. Affären hade alldeles oavsett hamnat 2017.

Det gör saken bara än mer besynnerlig, för om det inte brann i busken, varför stressade man då igenom försäljningen? Varför var det så viktigt att få ett avslut innan jul att tomterna inte annonserades ut på rätt sätt, och bara låg ute på Hemnet i tre dagar?

Enligt Björn Jansson är det mäklarens bedömning som styrt, "mäklaren sa att det är bättre före jul än efter jul".

Vi kommer naturligtvis att följa upp den här historien, och försöka hitta svar på de här frågorna.

Vad gör regionen när påsen är tom?

Region Gotlands usla facit vad gäller fastighetsförsäljningar är väl dokumenterat.

2013, till exempel, så såldes regionens äldreboenden till en privat aktör, 319 miljoner in på kontot och det årets bokslut var räddat.

Men den forcerade föräljningen var som att kissa på sig, det värmde för stunden men luktade illa efter ett tag. Kostnaden för att hyra av den privata ägaren, regionen har ju verksamheterna kvar i lokalerna, är flera miljoner högre än det hade kostat att fortsätta äga och förvalta. "Hål i huvudet", som en högt uppsatt tjänsteman nyligen uttryckte det.

Det här är bara ett exempel i raden. Att sälja fastigheter har blivit regionens enda sätt att rädda boksluten. Utan försäljningar hade det blivit tvångsförvaltning.

Problemet är att allt måste gå så fort. Det är bråttom bråttom för att få in pengarna så att siffrorna ser fina ut när böckerna stängs.

De omdebatterade villatomterna på A7-fältet är just ett sådant exempel, som P4 Gotland snyggt har avslöjat.

Tomterna lades ut på internet en onsdag, plockades bort på fredagen. Två av dem såldes utan budgivning. Många potentiella köpare hann inte ens se objekten innan de var borta.

I P4 Gotland vittnar flera personer om att de gärna hade velat vara med, men inte ens hann fixa lånelöften. Så bråttom var det för regionen att slumpa iväg tomterna och casha in. Mäklaren hann inte ens annonsera på det sätt som avtalet stipulerar.

Roger Möller, ansvarig på Region Gotland, säger till och med rakt ut att tomterna såldes snabbt för att "man behövde få in pengar".

I klartext: Man struntade medvetet i att försöka få bästa bud, och blåste därmed skattebetalarna på pengar.

Pinsamt är det enda ord jag kommer på just nu.

(TILLÄGG. På tisdagen bestämde regionstyrelsen att tomtförsäljningen måste göras om på grund av alla fel som begåtts)

 

---

På nästa regionfullmäktige fattar man beslut om att sälja högskolan i Visby hamn. Det är en affär som kommer att rädda 2017 års bokslut, så nu kan man i lugn och ro fortsätta att låta pengarna rinna som sand mellan fingrarna.

Region Gotland ska inte äga fastigheter som affärsidé, men man måste kunna fortsätta att äga hus där man har verksamheter. Allt annat blir oundvikligen dåliga affärer för skattebetalarna i längden.

Och Region Gotland har inte en bottenlös påse med fastigheter att plocka ur. Min undran är vad man gör när påsen är tom?

Hur ska man kunna trolla då?

Säg grattis och visa respekt!

Om jag skulle utse den största svenska idrottaren under förra året hade jag valt golfaren Henrik Stenson varje dag i veckan.

I min värld är hans bedrift, med British Open som kronan på verket, helt i särklass.

Jag är helt ointresserad av simning, så Sjöström hade kunnat vinna några guld till på nån av alla tusen olika distanser i olika bassänger i något av de femtioelva mästerskapen, i valfritt simsätt, och jag hade ändå valt Stenson.

Ungefär lika ointresserad är jag av hästsport, så Peder Fredricson hade inte ens kommit på tal. Dessutom, bara ett OS-silver mot Stensons lilla hög av medaljer.

Där tyckte jag uppbarligen helt lika med juryn till Bragdguldet som ju gav det till just Henrik Stenson. Han blev också utsedd till Årets manliga idrottare, även det av en jury.

Men när det kom till Jerringpriset, där svenska folket får rösta, var han chanslös mot Fredricson. Segermarginalen blev 40 000 röster, utskåpning.

Och nu har internet gått helt bananas över detta faktum. Det yras om röstkupper och om att Jerringpriset borde läggas ned och att hästen skulle fått priset och det finns ingen ända på indignationen. Expressens Anna Friberg är kanske den som uttrycker sig sämst i frågan (länk).

Hon, och de andra gnällspikarna, har inte förstått att Jerringpriset är som Melodifestivalen. Folket röstar. Flest röster vinner. Och, tyvärr, samma trötta debatt om att "fel låt vann".

Hästsporten är Sveriges största sport, har flest utövare, och dessutom extremt hängivna sådana. Simningen är inte ens nära. Och om så många tycker att Fredricsons prestation är större än Stensons och Sjöströms... ja då är det bara så.
Fundera istället lite över varför just du (som klagar) är den som "tycker rätt".

Att komma och gnälla om att någon är mer värdig än någon annan är respektlöst och korkat. Den som kommer tvåa har helt enkelt inte varit lika populär som ettan. Och har man problem med att Jerringprisets upplägg, själva röstandet alltså, ja då får man vända sig till Radiosporten och be att de sätter ihop en jury som kan dela ut priset istället.

Men fram tills dess bör vi säga grattis till Peder Fredricsson, alldeles oavsett vad man tycker om hästar.

För övrigt tycker jag det är humor att stora fina SVT-sporten inte ens nämnde Fredricsons medalj i OS när man satte ihop sin årskrönika. Fantastisk fingertoppskänsla där får man säga!

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, seglar tvåmänning, thaiboxas och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer

  • Senaste krönikorna