Logga in
Logga ut

Kan regionen göra något rätt?

Gotland? Ankeborg? Jag vet snart inte vart jag bor någonstans.

Det tycks sannerligen inte finnas något slut på taffligheterna i Region Gotlands ledning.

Efter att försäljningen av gamla hamnterminalen till Spendrups upphävts av förvaltningsrätten är det svårt att ens bli upprörd. Det blir bara ett enda stort jaha.

Frågan är berättigad: Kan Region Gotland göra någonting rätt, någonsin?

Den här gången hade man gjort såpass allvarliga fel när ärendet togs upp i fullmäktige att rätten inte såg någon annan möjlighet än att backa hela affären. I korthet: De som skulle bestämma visste inte vad man skulle bestämma om eftersom hela ärendet var, just det, så taffligt berett.

Jaha.

Vilket ärende i ordningen är detta som går åt skogen? Behöver jag säga Gneab? Behöver vi prata parkeringsavgifter? Häromveckan sprack för femtioelfte gången i ordningen detaljplanen för Snäck efter ett överklagande och, tadaa, formella fel.

Det har blivit mer en regel än ett undantag att saker som klubbas igenom spricker så fort någon överklagar eftersom inget tydligen kan göras på rätt sätt.

Då undrar man hur många beslut som faktiskt fattas och passerar på helt felaktiga grunder, bara för att de inte överklagas.

Region Gotland börjar få tämligen dåligt rykte bland medborgarna, för att uttrycka sig milt. Förtroendet för våra folkvalda, och för tjänstemännen också för all del, är inte direkt i topp.

När beslut efter beslut blir fel, med stora konsekvenser och kostnader som följd, då är det helt naturligt att folk tröttnar.

Kostnader inte bara för de företag som drabbas naturligtvis, utan även för skattebetalarna. Notan för ett planerat bryggeri, vad blir den när vi ska lägga på all extra arbetstid, rättsprocesser och annat som orsakats av denna inkompetens?

Jag lägger mig inte i frågan om bryggeriets vara eller inte vara här, det får bli som det blir med den saken, men besluten och affärerna ska och måste skötas på rätt sätt. Vi kan inte ha en ledning som inte tar sin uppgift på allvar. Vi kan inte ha förvaltningschefer och tjänstemän som gång efter annan trampar i klaveret så att skattebetalarna blir lidande.

Region Gotland satte upp ett mål, vi ska bli Årets företagarkommun 2018. Hur i hela friden ska det gå till när vi inte ens klarar av att sälja en fastighet? Inte klarar av att göra en detaljplan? Inte kan sätta upp rätt parkeringsskyltar? Regiondirektör Peter Lindvall, vad säger du? Är det inte lika bra att stryka det där målet med en gång så vi slipper skämmas?

Vi borde nomineras till Årets Ankeborgkommun. Och om det priset inte finns får vi instifta det.

Fast då blir det väl fel nånstans förstås.

Vad var det som hände med Moderaterna?

Vad var det som hände?

När förvandlades Nya Moderaterna till Gamla Sverigedemokraterna, kompletta med propagandafilmer och egna twittertroll?

Det finns mycket att fundera på efter att ha sett Moderaternas famösa film om Göteborg. Och det handlar inte om huruvida den brinnande bilen är från Vancouver eller Biskopsgården, i sammanhanget är det oväsentligt.

Frågorna är av en annan art, och jag är inte helt säker på att jag gillar svaren.

När Moderaterna under Anna Kinberg Batra öppnade för att samtal med SD blev det ramaskri och väljarflykt. Opinionssiffrorna rasade. I ärlighetens namn inte enbart beroende på detta (Kinberg Batras luddiga ledarstil spelade säkert in) men till stor del.

Nu, under Ulf Kristersson, och med Hanif Bali som stolt härförare av trollarmén i sociala medier, har siffrorna vänt och det blåser medvind.

Vad är då skillnaden mot förut?

Jo, Moderaterna har gått från att säga att man kan prata MED SD till att faktiskt prata SOM SD.

Och det är tydligen bra. Tycker väljarna.

Själv står jag vid sidan av och förundras över detta populistiska politiska spel, och undrar inte så lite oroligt vart vi är på väg i den här valrörelsen som knappt börjat.

Det är INTE glassigt att vara politiker

Gotland har endast sju heltidsanställda politiker, som alltså uppbär en normal månadslön för sina uppdrag i samhällets tjänst.

Det är regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin och regionråden Brittis Benzler, Saga Carlgren, Stefaan de Maecker, Isabel Enström och Filip Reinhag. Och oppositionsrådet Eva Nypelius. Regionråden , förutom Filip Reinhag, delar dessutom sina rådsuppdrag med ordförandeskap i olika nämnder.

Alla andra politiker, alla i regionfullmäktige, de sköter sina politiska uppdrag vid sidan av sina vanliga jobb. Kvällar, helger, så mycket tid de lägger på att läsa handlingar eller gå på olika möten.

Att veta hur vårt samhälle är uppbyggt, att vi till stora delar lutar oss mot personers samhällsengagemang och vilja att ställa upp, det kan man tycka är en grundläggande kunskap som alla borde ha.

Men nej.

När vi nyligen skrev om Lars Thomssons (C) förslag att höja arvodet som utgår till fritidspolitikerna, alltså de som sitter i nämnder och fullmäktige som har vanliga jobb, då gick folk bananas på vår facebooksida.

LÄS ARTIKELN HÄR

”De ska inte höja sina löner, de ska sänka sina löner” skriver en och har helt missat att det inte är löner det handlar om utan en ersättning för att man är borta från sitt ordinarie jobb, och alltså FÖRLORAR pengar.

HÄR HITTAR DU FACEBOOKINLÄGGET MED KOMMENTARER

”Låt ersättningen frysa in”. ”Sänk skiten istället”. ”De borde ha ackordlön”.

Det finns faktiskt ingen ände på hur ignoranta och okunniga människor är om hur saker och ting fungerar. De häver ur sig dumheter på löpande band, och hejar sedan på varandra med gillamarkeringar och beröm. Ingen tycks ens ha läst artikeln. Ingen bryr sig om att ta reda på fakta.

Politikerföraktet och faktaresistensen är cementerat hos dessa personer vars största gemensamma nämnare tycks vara att de inte själva engagerar sig alls utan bara sitter hemma och gnäller.

Bland annat är det därför som vi i dag drar igång vår nya serie inför valet där vi möter några av våra hårt arbetande fritidspolitiker i deras vanliga arbetsmiljö. Zonterapeut, gynekolog, biodlare, lastbilschaufför är deras yrken. En jobbar i en matbespisning på en skola. En är pensionär.

Första delen publiceras tisdag kväll.

Det är dessa människor det handlar om. Vanligt folk. Med vanliga jobb. De lyfter inga miljonlöner. De lever inget liv i glamour med representationsnotor.

De försöker få tillvaron att gå runt, samtidigt som de engagerar sig i vårt samhälle och sällan får någon ersättning för sitt arbete. Eller så är den inte i närheten av att täcka den tid de lägger ned på sitt engagemang för att få allas vårt samhälle att snurra.

Till er som trollar tråden på facebook, och till er andra som lever i illusionen om att det är ett liv i smöret att vara fritidspolitiker, till er vill jag bara säga: läs på. Eller var tyst.

Eller engagera dig själv så får du se hur glassigt det är.

Ny ishall står långt ned på listan

Vilka nya idrottsarenor och lokaler behöver Gotland?

Svaret du får på den frågan beror helt på vem du frågar, eftersom alla står sig själv närmast.

Det enda det finns en slags samsyn kring är ett nytt badhus. Och det anser även jag är självklart. Romabadet är stängt, Solberga är för litet och för dåligt, Hemsebadet är i stort behov av upprustning.

Att Gotland har ett badhus som täcker det behov som finns är ett måste, och det är lika självklart att det ska ligga i Visby där flest människor har så nära som möjligt till anläggningen.

Men sen då?

Ishockeyfolket är väldigt duktiga lobbyister och har mycket namnkunnigt folk som arbetar hårt för att det ska byggas en ny ishall, kanske i anslutning till badhuset.

Jag håller med om att en eventuell ishall naturligtvis ska planeras in när man bygger ett badhus för att kunna samordna på sikt, men den ishallen ska inte prioriteras i ett första skede. Det går alldeles utmärkt att bygga ett badhus utan att för den skull lägga 100 miljoner (eller vad det nu kan kosta) på en ishall.

Rävhagen är gammal och sliten, men den fungerar och täcker i princip det behov som finns i dag. Visby Roma kämpar på, men inte mycket tyder på att laget kommer ta någon allsvensk plats inom överskådlig framtid.

Då finns det annat som står före i kön, men då handlar det om idrotter som inte är särskilt bra på att profilera sig och inte har några vassa lobbyister i sitt stall.

Ridsporten till exempel. Pratar vi nedgångna anläggningar så är ridhuset vid Rävhagen i långt sämre skick än ishallen. Det finns många kommuner som visat att det går utmärkt att kommunen äger ett ridhus som sedan hyrs, förvaltas och drivs av en förening. Enköping är ett sådant exempel.

Hockeyfolket använder gärna ridsporten i sin argumentation och har kastat ur sig idén om att den gamla ishallen kan göras om till ridhus. Det låter kanske bra. Men det är ogenomtänkt lobbyhittepå utan någon som helst verklighetsförankring. Att anpassa ishallen till ridsportens behov är med största sannolikhet långt dyrare än att bygga ett helt nytt ridhus.

Vem ska betala?

Och på temat att var och en står sig själv närmast, jag har en dotter som är aktiv i Visbygymnasterna, en ständigt växande förening med omkring 800 medlemmar.

I dag håller man till i Säveskolans gymnastiksalar, lokaler som inte på något sätt är anpassade till verksamheten. Inför varje träning släpas tonvis med utrustning fram och monteras upp bland barfotabarn. Både farligt och ineffektivt.

Sedan ska allt monteras ned igen av frivilliga föräldrar, barn och tränare.

Gymnastiken blockerar också effektivt mängder av timmar i dessa hallar för idrotter som lokalerna är bättre lämpade för.

När Region Gotland tar fram sin förstudie om ett nytt badhus, och när man diskuterar vilka behov som finns av nya idrottshallar och vad Gotland tjänar mest på i slutändan, då hoppas jag att man kan titta på den här frågan med opartiska ögon som inte är påverkade av påtryckningar eller högljutt lobbyarbete.

Töntigt sabotage mot Gotlands lucia

Jag ska erkänna att jag tyckte det var lite kul när någon första gången kapade omröstningen till Gotlands lucia och lade en halv miljon röster på en av kandidaterna.

Det var liksom så uppenbart, och som jag sa då: "kreativt men korkat".

Då var heller ingen skada skedd eftersom vi kunde starta om omröstningen. Det var uppenbarligen fler som tyckte, nyheten spreds över Sverige efter att TV4, Sveriges Radio och Aftonbladet med flera uppmärksammat den.

LÄS MER: Omröstningen saboterad - igen

Vi valde att låta den vara upplåst eftersom vi ville ge så många som möjligt chansen att rösta. Med facit i hand var det dumt, den skulle varit låst så att enbart våra betalande prenumeranter kunde rösta. Det hade sannolikt satt krokben för den eller de marodörer som nu gjort att vi tvingas skrota hela omröstningen och lotta istället.

Men det är inte säkert att det hade räckt. Vi är inte Pentagon direkt, att hacka en av våra omröstningar kan de som är duktiga på sådant göra med vänsterhanden samtidigt som de dricker Jolt Cola och spelar World of Warcraft.

Det är som med allt annat, om någon vill förstöra så är det svårt att hindra dem.

Men traditionen Gotlands lucia kan de inte stoppa. Jag pratade nyss med vår luciageneral Rolf Herman Wahlgren, och planeringen och reptitionerna är i full gång.

De sju tjejerna har en viktig funktion att fylla. Under fem dagar gör de närmare 60 framträdanden runt om på Gotland.

De sprider ljus och värme på äldreboenden, i skolor, på sjukhus.

Många ser fram emot deras besök, och de samlar dessutom in pengar till välgörande ändamål.

För mig, och många andra, är Gotlands lucia en tradtion att värna. 

Hur svårt är det att uppföra sig?

Det värsta är att jag inte på något sätt är förvånad.

Jag har själv sett det, har och har haft kollegor som utsatts, jag har jobbat på arbetsplatser där hierarkin varit strikt och där vissa stjärnor kommit undan med beteenden just för att de varit genier, stjärnor.

För all del kunde dessa personer bete sig illa även mot män som stod under dem på stegen, men det var naturligtvis kvinnorna som drog det allra kortaste strået.

Nu har 4000 kvinnor i min bransch, mediebranschen, sällat sig till metookampanjen, berättar öppet om hårresande exempel på hur de förringats, hånats, utnyttjats och trampats på.

Läs mer: #DEADLINE nu måste sexismen falla

Det spelar ingen roll vilken bransch du väljer. Det är samma överallt. Det här är inte en branschfråga utan en struktur som finns bakom allt i vårt samhälle. Någon annan slutsats går inte att dra.

Jag har själv slagit ifrån mig genom att säga ”inte alla män” för jag har ju inte gjort något. Jag är jämställd och drar mitt strå till stacken. Jag flyr inte undan ansvar för barn och hus och hem och tycker att jag är mån om att behandla alla lika och med respekt.

Men jag får nog backa lite där. Det finns trots allt en kollektiv skuld, hur ogärna jag än vill tänka på den saken.

För genom att inte agera så samtycker man.

Och agera måste vi. Vi män alltså. Vi som sköter oss och tycker att vi är bra och gör så gott vi kan måste göra mer. Vi måste säga ifrån och aktivt ta ställning för att vi ska komma någonvart.

Det som stör mig mest är att det egentligen bara handlar om helt vanlig hyfs. Helt vanlig uppfostran. Helt vanligt folkvett.

Man tar inte folk på rumpan oombedd. Man tafsar inte. Man nedvärderar inte andra människor.

Hur svårt kan det vara liksom?

Uppenbarligen, när man läser om de vittnesmål alla dessa kvinnor lämnat, uppenbarligen är det väldigt svårt.

Men det måste ta slut nu. Metoo har satt igång något som vi inte får tappa bort. Och som måste leda till mer än kortsiktiga effekter som att en och annan programledare eller vd får sparken.

Det känns märkligt att skriva det här år 2017, men:

Uppför er. För helvete.

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, seglar tvåmänning, thaiboxas och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggare

Krönikörer