Pappakroppen

Linköping Hej på er, det var ett tag sen sist, men det är sånt som händer. 

Jag har faktiskt funderat på om jag ska sluta skriva här, det känns ärligt talat lite underligt att skriva på helagotland när jag inte ens befinner mig på Gotland, jag är ju i Linköping och studerar. Men ibland så kommer jag ju på saker som jag vill skriva om, så jag tänker att så länge som helagotland tycker det är okej att jag skriver här och så länge jag har saker att skriva om, så tänker jag fortsätta helt enkelt.

En sak som jag har tänkt på den senaste tiden är det här med pappakroppen och pappamagen, den nya trenden som innebär att pappor ska vara nöjda med sig själva och sina kroppar. Som när David Lindgren i Melodifestivalen gör ett nummer och blir hyllad av svenska folket för sin pappakropp, kroppen som inte har ett sexpack eller är extremt vältränad. En vanlig kropp helt enkelt. 

Det som jag tycker är mest intressant med just det här att David Lindgren blir hyllad för sin pappakropp är att i samma veva som hela Sverige pratar om pappakroppen, så pratar hela världen om Lady Gagas framträdande på Super bowl och hennes mage. Där folk tycker det är fel och äckligt att hon visar sin mage som inte heller är extremt vältränad. Hon blir helt enkelt fat shamed, där folk tycker att hon borde ha klätt på sig mer och inte visat upp sin naturliga kropp, för det är något man inte gör...

Först och främst förstår jag inte varför det är en sån stor grej att Lady Gaga inte har en perfekt mage och får massa skit för det. Lady Gaga är väl också människa med en mänsklig kropp som inte ser ut som en tvättbräda. David Lindgren blir ju hyllad för att han vågar visa hud i en helt vanlig kropp. Vad är skillnaden?

 

Borde vi inte hylla alla kroppar?

Pappakroppen, mammakroppen, studentkroppen, tonårskroppen. Kroppen är ju helt fantastisk och är oftas väldigt snäll mot oss, då borde väl vi vara snäll mot kroppen tillbalka. Som att tänka snälla saker om den, inte tänka på att kroppen är lite tjock, utan kanske tänka på hur mjuk och mysig den är.

Kontentan av det hela är väl att vi ska vara snälla mot våra egna kroppar men också mot andras kroppar. Kroppen är värdefull och vi borde ta hand om den på alla sätt och vis. Jag brukar titta på min kropp i spegeln och säga något snällt. Det borde ni också göra.

Ta hand om er och era kroppar!

//Antonia

Låt ungar få vara ungar

Linköping Året är 2016, månaden är december och som vanligt är det nu många tyckare vaknar till liv, det närmar sig ju lucia. Vi har redan en person på Helagotland som har uttryckt sig i hur fel det är med en pojke som lucia. Att det är flickor som ska vara lucior och pojkar ska vara sjärngossar eller pepparkaksgubbar. Grejen är ju att alla barn gillar glitter, alla barn vill ha på sig en krona som lyser, varför ska vuxna människor då säga "Nej du får inte ha på dig en lysande krona för att du är pojke!".Kan ungar inte bara få ha på sig det dom vill? Det är en luciakrona, det är inte hela universum som den lilla pojken har på sitt huvud. 

Det hela handlar om en Åhléns reklam där det är en bild på en pojke som lucia. Det är en väldigt gullig bild på ett väldigt gulligt barn, med en luciakrona på sig. Jag förstår verkligen inte hur det kan uppröra så många människor. Låt ungen få ha på sig en luciakrona, det är väl inte jordens undergång?

Kalle har rätt i att han har upprört en del människor, antagligen ganska många. Jag är en av dom, för jag tycker att det inte ska spela någon roll om ungen har en luciakrona på sig eller inte. Låt ungen få ha det, vad rör det honom i ryggen helt ärligt? Det är väl bara fint med fler barn som springer omkring med luciakronor och lyser upp Sverige i vintermörkret.

Ni som har hängt med i debatten vet också att det handlar om att pojken i fråga inte är vit. Människor tycker att det är helt absurt att det inte är en blond liten flicka som är lucia. För enligt våra traditioner är det alltid blonda tjejer som är lucia eller tärnor (se bara på Gotlands lucia för i år). Vi får inte ändra på våra traditioner helt enkelt. För ändrar man på traditioner så håller världen på att förändras och förändring är ju dåligt! 

Kalle skriver även om att begreppet rasism borde utrotas och i stället ersättas med bergreppet mobbning. Jag googlade lite snabbt för att få fram en förklaring vad de olika orden betyder, eftersom det var svårt att se skillnaden.

Enligt Svenska akademiens ordlista står det såhär:

"Mobba, utesluta ur kamratkretsen, illa behandla, förtrycka kamrat."

"Rasism, en åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället."

Rasism och mobbning är inte samma sak, det är två olika ord medtvå olika betydelse. 

Jag vill avsluta med att säga såhär, en del traditioner behövs piffas upp lite, det behövs även nya och jag lovar att jorden inte går under bara för att pojkar har på sig en luciakrona eller att flickor har en strut på huvudet. Ungarna kanske till och med vill ha både och på sig.

Låt inte traditioner hindra fantasin. Det är ju trots allt bara lucia.

Du klarar allt

Linköping För nästan ett år sedan så började plugga en distansutbildning som handlade om politik och att utveckla sina egna politiska idéer och det var så himla svårt. Jag förstod ingenting och kände mig allmänt dålig. Så jag bestämde mig för att ge mig själv lite pepp och lite positivitet mitt i allt det svåra. Så jag skrev en lapp som jag satte mitt på datorn som är det första jag ser när jag öppnar den. Det står Du klarar allt Antonia

Just nu sitter jag i Linköping och tanken är att det är här jag ska vara dom närmsta fem kommande åren, för jag ska utbilda mig till lärare. Det är en underbar stad (inte som Visby dock, men det finns inget som slår Visby) och jag mår bra, men det är svårt, riktigt riktigt svårt. Varför var det ingen som berättade hur tufft det är att plugga? Det är svårt, jobbigt men också väldigt roligt, tiden flyger förbi och nu har det gått tre månader. Galet!

Häromdagen så fick jag reda på att jag hade kuggat på en tenta. Det var en riktigt käftsmäll, en sån där som får hela ens värld ur balans, det var tungt. Alla kanske inte tycker att det är så jobbigt, men för mig var det verkligen det, jag kuggade på en tenta. Alla hade sagt "man kommer kugga på någon tenta, det gör alla!" Det kanske man gör, men jag var inte beredd på att det skulle slå mig i ansiktet så hårt. Men det gjorde det och nu i efterhand så förstår jag varför jag inte klarade den och jag har börjat plugga till omtentan som är snart. (Hejja Hejja!)

Jag vet att ni antagligen inte är så intresserade av att läsa om hur jag inte klarade tentan, men det jag vill få fram är att man ofta skriver och pratar om hur lätt allting är, när det kanske inte är så lätt för alla. Vi fokuserar mycket på hur lyckade vi är, att vi ser bra ut på bilderna som vi lägger ut, den perfekta familjen, den perfekta skolan, den perfekta staden, det perfekta livet. Vi pratar inte om det svåra, det som gör ont och det man inte alltid är stolt över, för det är fult.

NEJ! Det är inte fult, det är MÄNSKLIGT!

Ibland blir det inte som man har tänkt sig, ibland känner man sig ful, ibland kuggar man på en tenta och det är helt okej. Men det viktigaste som man inte får glömma bort är att DU KLARAR ALLT. Det omöjliga är inte omöjligt, det tar bara lite längre tid.

När jag öppnade upp datorn nu så såg jag min lapp och jag insåg att jag kommer klara tentan, för jag klarar allt även om det tar lite längre tid.

Barn betyder lada på engelska

Linköping
Hej på er!
Jag älskar ju att prata om feminism om ni inte har förstått det ännu, ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat är HBTQ. Jag har många kompisar som är HBTQ-personer och jag är själv en HBTQ-person. Jag är stolt att vara en HBTQ-person, otroligt stolt och jag har inte stött på så mycket hat (antagligen en av få) när jag har berättat att jag inte är heterosexuell.
Nu kanske ni börjar fundera på min sexuella läggning, det förstår jag, för det är ju inte att följa normen att vara något annat än heterosexuell.
Det jag vill att ni gör nu i stället för att fundera på vilka personer som jag attraheras av, så vill jag att ni själva ställer er frågan "Är jag verkligen heterosexuell?".
Jag vet vem jag är, vet du vem du är?
Jag misstänker att det inte är många som någonsin har frågat om ni är hetero, för det är ju något man antar. Man antar att alla människor är heterosexuella och ligger helst med personer som inte har samma kön som en själv. Vet ni vad? Det är inte alls så, det finns personer som gillar allt möjligt, som föredrar personer med samma kön, som inte bryr sig alls vad människor väljer definiera sig som.
Det är helt enkelt inte relevant för en del.
Det finns personer som föddes som tjej, som inte alls vill vara tjej utan helt enkelt vill vara en pojke. Det finns människor som föddes på ena sättet och som kanske inte alls vill definiera sig som varken eller. Det finns människor som föddes som tjejer och vill vara tjejer. Det finns killar som föddes som killar och inte alls vill vara en kille. Det finns hur många olika könsidentiteter, sexuella läggningar och olika människortyper som helst. Är inte det fantastiskt? Att vi är olika! Hon, hen, han, den.
Jag föddes som tjej, jag definierar mig som tjej, därför kan ni säga hon om mig.
Jag är inte hetero, men ni tycker om mig i alla fall, och tycker ni inte om mig så är det nog inte på grund av att jag är bisexuell. Det vore ganska hemskt av er, att ni skulle tycka mindre om mig som människa för att jag gillar både tjejer och killar.
Jag har kompisar som vill definiera sig som hen, vem är jag att säga något annat? Det är väl inte så jobbigt att säga hen i stället för han, det är väl fortfarande en människa jag pratar om och människor har känslor. Nu kommer säkert många tycka att jag är dum i huvudet för att jag använder ordet hen "FÖR HALLÅ HEN BETYDER JU HÖNA PÅ ENGELSKA HAHAHAHHAHAHA!"
Vet du om att barn betyder lada på engelska? HAHAHAHA
Det är ungefär lika roligt...
Så lägg bara ner, det är inte roligt när ni säger att hen betyder höna, det är faktiskt jättetöntigt. 
Utveckla ditt vokabulär istället, se det som en utmaning och att du hänger med i vad som händer i samhället. Håll koll på vad HBTQ betyder, för det är coolt att hänga med. Lika coolt som det är att vara feminist och betala skatt.
Simma lugnt kompisar!
Antonia

Feminist i en mansstyrd värld

Tjenare!

Nu är jag här igen. Jag tror att sommaren tog död på mitt skrivande lite, men nu känns det bättre, så jag tänkte att jag ska fortsätta skriva här (alltså provocera uppenbarligen).

Igår var jag ute på krogen och hade det trevligt med mina vänner, en väldigt bra kväll för er som undrar. En grej som hände, som gjorde mig så varm ända in hjärteroten var när en person kom fram till mig och bara överöste mig med komplimanger och pepp för det jag gör här. För det är så, vi är många som kämpar med den feministiska kampen varje dag. Alla ni som tar kampen på jobbet, inte håller tyst och är den där jobbiga som hela tiden vill prata om dom "jobbiga feministgrejerna". FÖRSTÅR NI HUR BRA NI ÄR??? Det är vi som gör jobbet, det är vi som drar lasset och fan vad tungt det lasset ibland.

Jenny Persson som är en av få kvinnliga krönikörer i GT som i lördags skrev om hur hon också hade velat gå med bar överkropp, för det hade varit gött. Men då hade väl så många män ballat ur på grund av att dom ser ett par bröst, antingen hade kåtheten slagit till och dom hade inte vetat hur dom skulle bete sig, eller så hade folk kommenterat på att det är ju äckligt att visa upp brösten, det är något privat... osv.... 

Det är så jävla grymt att du skriver om det Jenny! Fan va bra du är, sluta inte! Vi behöver bli fler, fler som snackar om dom här sakerna. 

Ibland tror jag att vi fokuserar för mycket på det negativa, eller mer att vi försöker trycka ner varandra för att ta sig till toppen. Det är fel taktik! Vi ska ge komplinmanger till varandra, vi ska uppmuntra och hejja på varandra. Stötta, backa, peppa! Vi måste helt enkelt hålla ihop. För att vara feminist i en mansstyrd värld, det är inte lätt.

Det är till och med lättare att vara man, och det är ju tydligen ganska svårt.

//Antonia

Namn: Antonia Broén


Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff

Bloggare

Krönikörer