Sluta förgifta min kropp!

Visby Du åker och tankar din bil och är såklart väldigt noga med vad du fyller på din bil med. Samma gäller med service och saker som oljebyten. Du vet att det både håller värdet uppe på bilen och förlänger livstiden. Detta gäller bilen.

Men så kommer vi till oss själva ja då blir det en helt annan sak. Vi tror att bara för att det vi kallar mat kallas mat så är det mat. Vi använder oss av rättfärdigande som att vi inte har tid och allt är farligt i perioder så varför bry sej. Ena dagen kan vi äta det, men inte det etc.

Skitsnack idag har vi ganska bra koll på vad vi mår bra av så den gamla slänggungan kan vi montera ner. 

Stressade familjer som kastar i sina barn allt bara det går fort och de får i sej något. Jag har förståelse för att det blir så med tanke på vårt utbud och deras situation, men jag ljuger om jag säger att barnen inte blir förgiftade av skräpet. Även om de blir mätta och belåtna en stund så kommer det tillbaka i form av trötthet, oro, dålig sömn, stress och sammantaget en försämrad hälsa.

Så hur påverkas vi av alla skräpmat och vad är skräpmat? Pizza, hamburgare och annan snabbmat är synonymt med skräpmat. Visst jag håller med, men halvfabrikat och faktiskt mycket annat av det vi tror är bra är inte alltid så bra som vi tror.

Faktum är att hela matindustrin är uppbyggd på försäljning av ”mat” som är som rena gifter för våra kroppar. Mat som skapar hormonell obalans(ex sockrets påverkan på insulin) och framförallt! mat som skapar små inflammationer i kroppen upprepat år efter år.

Det handlar inte om vi kommer ta skada utan när något händer i form av sjukdom som tex cancer.

Till detta ska det sägas att maten även är näringsfattig och tillsammans med vår miljö och stress skapar en negativ spiral av ohälsa.

Vi säger att tränar man så kan man ju ändå äta lite vad som helst och visst ska man leva och unna sej njutning. Fel, fel och återigen fel då kroppen kommer skrika av oro av den dåliga kosten även om vi tränar. Träningen kan ses som ett komplement och även om den är central och viktig så är det fortfarande kosten som är den viktiga nöten att knäcka. Sen om vi får till båda delarna så är det ju såklart topp-noche.

En annan aspekt är på induviduell variation hur mycket vi påverkas av kosten. En sjuk person, ett barn med autism eller ADHD, en med känslig mage, en med nedsatt immunförsvar kommer sannolikt påverkas olika mycket. Men säkert är att vi alla kan styra mycket med hjälp av kosten. 

Mat är livet och vi ska unna oss dess delikata beståndsdelar. Men är det njutning att få en liten sockerkick och insulinet rusar i panik? Är det njutning att slänga i sej en pizza full med gluten som lägger sej som ett nät i tarmar och blockerar upptaget av livsnödvändig näring? Mat som ofta gör oss trötta, ökar stressen i kroppen eller kanske förstör vår sömn. Stress i vardagen och kost som förslöar oss är en enormt dålig formel för personlig framgång.

Skulle njutningen kunna vara större av rätt val av nyttiga råvaror som vi faktiskt vet stärker och fyller vår kropp med både kärlek och energi. På samma sätt som vi tar hand om vår bil.

Kosten är en central fråga när vi pratar om hälsa och välbefinnande. Tyvärr har vi så otroligt mycket bristande kunskap ihop med ett utbud av gifter som kombinerat gör en god kost till en svår fråga och något som väldigt få får till.

Vi väljer själva till stor del hur vi lever våra liv och jag anser att det är en viktig fråga att vi återerövrar maten till det vi behöver och vägrar allt skräp som skapar enorma kostnader både för samhället och såklart den enskilda individen mej själv.

Jag kommer i en senare blogg gå in på lite enkla knep om vad man kan tänka på så att man minimerar de värsta fällorna. För det är ganska enkelt att utesluta vissa delar och plocka in lite annat nyttigt. Med en liten kunskap kan vi göra underverk för oss själva och de vi bjuder hem på middag.

Idag börjar man kunna se ett större intresse för värdet i fina närproducerade råvaror där vi vet vad vi stopper i magen. Det är en våg som tillsammans med lite kunskap kan göra underverk för folkhälsan.

En början kan vara fina råvaror, ingen gluten, ekologiskt, dra ner på raffinerat socker och välj bort halvfabrikat och annan skräpmat.

Eller unna dej lite gift om det känns bättre;)

Almedalen 2017

Visby Jag har känt några dagar att jag vill skriva något om NMRs planerade deltagande under Almedalsveckan. Men då frågan är så glödhet och jag har så mycket åsikter kring det så väljer jag att ta kontakt med en annan person för att få hans åsikt kring det hela.

Det kan alltid vara skönt att lyssna på en äldre människa och vila sin ungdomliga iver något. Även om mina 39 år har hunnit snappa upp en del erfarenhet så har även jag en del lärdom kvar, tro det eller ej.

Emerich Roth som knappast behöver någon övrig presentation på Gotland är trött efter en resa och med en viss ålder så kan man ju förstå det. Det var längesedan jag pratade med honom, men det kändes kul då han lät pigg och närvarande trots dålig sömn och en viss ålderdom.

Jag åkte ju själv på ett stipendie av Emerich för några år sen, vilket kändes både kul och lite märkligt för en gammal buse som mej. Men jag fick väl lita på att deras bedömning var någorlunda okej så att jag kunde godkänna utmärkelsen. 

När jag lyssnar på honom så känner jag instinktivt av hans erfarenhet och han når mitt inre bara genom att öppna sin mun. Det är verkligen märkligt och jag kan inte riktigt förstå det. Han pratar med en sådan erfarenhet och sanning att det inte går att värja sej. Han snappar upp det lilla äkta barnet inom mej och det är inte svårt att se varför han kan nå de hatande grabbarna.

Jag berättar för honom om NMR och beskriver dom som nationalsocialistisk organisation eller vad man också kan kalla nynazister. Men Emerich vägrar direkt den beskrivningen och förklarar att det är fel. Han säger att ”de kan inte ens stava till ordet nazist, och att kalla dem vid det namnet ger dom direkt en form av legitimitet”.

Vad han istället vill beskriva dom som och det han tycker är relevant är vilka dom är som personer. De är pojkar som saknat närvaron av en pappa. De är pojkar som faller in i droger och kriminalitet, vilket han menar är gemensamma nämnare och snarare det vi behöver prata om. Det är ingen slump att det är barnet som saknade kärleken som söker sej till de destruktiva tillhörigheterna.

Jag vet själv med mej både av egen erfarenhet, mina gamla vänner och även när jag jobbat att mönstret är alltid detsamma.

Jag själv växte upp utan någon riktig fadersgestalt och det är ett under att jag själv är där jag är idag. Trots ett galet liv av ständig sökan efter spänning var kampsporten och annan träning något som höll mej på banan. Jag hittade mitt eget kall på en mycket slingrig väg.

Har man inte fadersgestalten(även om det inte anses pk att skriva så idag) så söker man den någon annanstans.

Men för de flesta av mina gamla vänner där det kunde räknas in skinheads, kriminella invandrare, vänsterextremister eller gängmedlemmar som utåt sett av samhället bedömdes som helt olika grupper. Var likheterna alltid genomgående i grunden även om man inte såg det då.

En vänsteraktivist kan älska att hata den som hatar och jag såg redan i ungdomen hur nära ”nazisten” stod den ”extrema” vänsteraktivisten. Faktum var att vissa till och med gick från den ena gruppen till den andra.

Det var inte kärleken till andra människor som drev vänsteraktivisten till hatet utan det var ”kärleken” till hatet som drev. Hat är hat, men i olika fina förpackningar bara.

Det är så otroligt enkelt, men ändå pratar vi bara om symptomen istället för vad det egentligen handlar om.

Om någon har låt säga Klamydia så kan man ju behandla att det svider vid toabesök, men helt säkert bättre att fokusera grundproblemet inte symptomen och ge lite pencilin. Annars blir det ju ett evigt medicinerande utan något bra resultat(utan att jag nu vet så mycket om klamydia).

Hittar man inte sitt kall eller sitt uppdrag så söker man det på andra platser. Emerich fick de hatande grabbarna att göra goda gärningar till sitt kall och mission. De längtar efter att få ett uppdrag och en tillhörighet.

För som han säger så ger han dom en riktig förklaring som de inners inne vet är rätt. Det är det som kan nå dom. Han gillar inte det dom gjort men han hatar dom inte ändå utan ger dom kärlek.

Han menar att media har ett enormt viktigt uppdrag idag att skriva utifrån verkligheten om sanningen för att saker ska kunna förändras. Det är en erfarenhet han med åren förstått är så enormt viktigt, medians roll. Det som skrivs ska bygga på fakta och verkligheten för det är enbart det som når människor i grunden.

Jag är för yttrandefrihet "men!"  

Min egna syn på det hela är att jag har svårt att se vad en organisation som NMR ska kunna uppnå på Almedalsveckan. Då de står för något som är helt oförenligt med vad veckan handlar om.

Aldrig någonsin vad jag vet har något som helst land effektivt lyckats med att tömma ett land på en redan etablerad folkgrupp eller ras utan att det slutar i folkmord. Att tro att de skulle vara genomförbart idag är ju helt orimligt.

Så för mej blir det lite som att visa skräckfilm på en barnfilmsfestival. Det är helt enkelt fel forum för det. Vill de få fram sitt budskap så finns det såklart andra lämpligare tillställningar, eller?

Kram till alla, även er "nazister"

Det vi inte vill veta

Visby På Gotland skrivs det ut enormt mycket läkemedel till barn för olika diagnoser. Talar man med folk på BUP så är ofta förklaringen att vi är så duktiga på Gotland att identifiera diagnoser. Visst är det ju så också att vi är ivriga på att sätta diagnoser, men den är ju frågan vad mer? Vad gör vi mer än medicinerar? Kanske har barn som uttrycker sej kraftigt fler behov?

Barn som har en viss lättare problematik kan säkert ha nytta av några möten på BUP någon medicin som tar bort dalar och toppar. Men jag möter ofta förtvivlade föräldrar som har en annan bild om än det där fina mötet på BUP där allt förändrades.

De barn som har större problem och som befinner sej i kris redan i barndomen hur fångas dom upp? Min upplevelse är att det behövs sannerligen bra mycket mer. När BUP och socialtjänst inte räcker blir det problem och vi står frågande vad vi ska göra. Möten efter möten utan resultat och barnet bygger upp frustration och faller djupare i det oändliga mörkret.

Jag vet att ni anhöriga som står i det skriker efter hjälp och är av samhället övergivna på ett stormigt hav där deras barn drunknar.

När inte vi kan hjälpa och skydda barnen så kan man ju fundera på vad barnen gör för att skydda sej själva. Deras kamp ser ni varje dag om ni öppnar ögonen och försöker se verkligheten för vad den är. För det ligger i människans natur att kämpa och likväl kommer barnet kämpa på det sätt det kan till dess att det ger upp.

Hon skriker, bråkar, skär sej, förnedrar sej, men hon har inte gett upp än så varför kan vi inte hjälpa henne när vi ser hur dåligt hon mår och hur hon kämpar som ett skadat djur?

Det finns idag ingen barnpsykiatrisk avdelning på Gotland, vilket innebär att ett barn som mår riktigt dåligt hamnar i bästa fall på barnavdelningen på lasarettet. Barnavdelningen syftar på fysisk sjukdom och ohälsa. Men tyvärr saknar personalen den psykiatriska kunskapen som krävs och BUP får tillhandahålla de resurser de har. Sjukvården, BUP och socialtjänst. Otydligt vem som har ansvaret och stor förvirring råder.

Nyligen placerades ett barn på vuxenpsykiatriska avdelningen i brist på en bättre lösning. Hen var kraftigt självmordsbenägen efter att ha upplevt trauman. Barnet blev med andra ord inlåst som ett svar på behov av hjälp med vuxna psykiskt sjuka. Frustrerat och skrikandes efter hjälp under längre tid blev svaret inlåsning. Även personalen på avdelningen reagerade på att hanteringen av flickan.

Gotland kunde inte erbjuda något bättre, men man kan ju fundera på vad praxis äger i ett sådant fall. Är det ett fysiskt medicinsk tillstånd köper man vård på fastlandet eller hittar en lösning, så varför inte tänka större när det gäller ett oskyldigt barn som efter trauman inte orkar leva mer. Vårt svar blev inlåsning och kraftig medicinering av bla Suprexa(psykosmedicin). 

En klassiker på inom barnpsykiatrin "vi drogar ner offret i brist på bättre lösningar". Kanske hade barnet istället ett större behov av att få trygghet omkring sej och få möjlighet att bearbeta trauman. 

Vad som ska sägas är att hen trots sin traumatiska upplevelser sattes med vuxna psykiskt sjuka män och vid en period i rummet jämte en misstänkt välkänd pedofil på gemensam avdelning. Två olåste rum jämte varandra med alla möjligheter för mannen att tassa in till flickan på natten.

Man kan fundera vilka signaler detta skickade till det utsatta barnet. Hur hade man tänkt säkerställa att den misstänkta pedofilen inte smög in till barnet på natten, eller kanske hann det hända? Hur gjordes den riskanalysen och hur kan sådan få hända och utan att någon ifrågasätter.

En person som har misstänkt koppling till barnets trauman vistades också på sjukhuset, vilket såklart sannolikt skickade märkliga signaler till barnet. Man ansåg att det var helt okej att de skulle vistas under samma tak. Barnet ifråga var livrädd att träffa personen ifråga så fort hon skulle lämna sin ”trygga” avdelning. Hur rättssäkert var det med tanke på att det är en pågående utredning av sexuell karaktär.

En utredning som varit öppen och FORTFARANDE inte lett till åtal efter sisådär sju månader. Det ska tilläggas att det ovanligt nog i detta fallet finns ytterligare vittnen till aktuella händelser, vilket man kan tycka ihop med barnets berättelse skulle kunna ses som bra underlag till åtal. Eller är det så obehagligt med sexualbrott mot barn att man väljer att lägga det på kylning tills man vågar peta i det? Jag kan komma och hålla er i handen om ni är nervösa så att vi får lite rättvisa någon gång. Det finns även mer kusliga detaljer kring detta som jag väljer att inte gå in på. 

Kan det vara så att hanteringen av ärendet helt enkelt skötts fel eller kanske till och med skulle kunna ses som högst grym?  

Det är en barnpsykiatrisk avdelning på gång, men vad gör vi under tiden och hur mycket kan vi utsätta dessa barn för? Ska fler barn behöva ta livet av sej innan vi förstår att handla. Det är en inhuman behandling av oskyldiga barn. Sen, sen kommer lösningen tramsas det om. I min värld slår man näven i bordet och hittar en lösning på en gång.

Nu befinner sej barnet på ett HVB-hem och har efter en månad där redan börjat med tyngre droger, då hemmet inte klarar hantera barnets problematik. Självmordsbenägen, ny påbörjad känslig medicinering för bipolär kombinerat med droger, ADHD, autism och självklart ett otroligt skört barn som nu debuterar i droger i en totalt havererad insats.

Hur kan vi betala flera tusen per dag till ett vinstdrivande företag som blir en del i ett barns förfall? Hur kan en krona av vinst i ett sådant fall kunna motiveras?

Detta är ett klassiskt fall på hur en ung människa slås ur samhället helt framför våra ögon.

Det finns så många sorgliga fall av den här karaktären och vi möter dessa en gång så livliga annorlunda själar inom vuxenpsykiatrin, stupfulla på Östercentrum, på ett fängelse eller när vi strör jorden över deras grav. Förundrade hur det kunde gå så snett och varför dom inte gick samma väg som oss. För i Sverige har vi ju alltid ett val.

Snälla, snälla kan vi inte bara bli lite medmänskliga och förnuftiga.

Kramar och mys i Gråbo

Gråbo Vi som var tränare och styrelsemedlemmar för Gortland Muay Thai & MMA var mycket nära att kasta in handduken för klubben och vi hade till och med avslutat klubben formellt när en ny gnista tändes i sista stund. Det nya krafttaget resulterade i Gute Kampklubb och ett samarbete med Shorinji-kempon samt den nystartade klubben Visby Judo där vi hamnar under samma tak i Gråbo.

Idrotterna som nu huserar på plats är Judo, Shorinji-kempo, submission-wrestling samt BJJ, thaiboxning och eventuellt MMA. Så visst blir det ett spännande innehåll med gamla traditionella budosporter till mer nya kampsporter.

För mej själv som gammal kampsportare känns det kul att förena det gamla med det nya. Jag kan känna att mycket av den gamla budoandan idag glöms bort, så det känns uppfriskande och berikande att samarbeta mellan stilarna. Toppen!

Vi skojade lite när vi pusslade ihop våra(fd Gotland Muay Thai & MMAs) mattor med Kempons mattor i den nya lokalen i Gråbo. ”Nu flyttar dödssporten MMA in i Gråbo och ska lära busungarna att slåss”. Var inte oroliga jag som tränare kan intyga att risken är större att de får ett intresse och kommer på bättre tankar än dumheter om de vågar och behagar ta sej till träningen.

På måndag kommer den första träningen(submission-wrestling) vara i Gråbo för Gute Kampklubb och förhoppningen är att det kommer bli mycket svett och kämparglöd.

För den som är nyfiken finns alla tre föreningar på Facebook där man kan få mer information och söka kontakt. Både judon och Kempon har barnpass där mycket kamp, respekt och värme lärs ut till barnen. Den nya lokalen ligger på Jungmansgatan 89A i gamla KRIS lokaler som tydligen ska vara en gammal tvättstuga enligt ryktena.

Gotland idrottens ö!

Henric(thai, Kalle(MMA), Robin(Kempo)

Några tränare från gänget: Henric(thai), Jag(MMA), Robin(Kempo)

Lennarts det e grejer de!

Follingbo När skivbutiken i Skarphäll drog igen för ett tag sen var det för mej ett visst vemod då det var enda butiken som hade ett bra sortiment med TV-spel på ön. För mej som en i periodvis spelnörd kändes det trist då jag gillade butiken och fick ett otillfredsställt behov av nya spel.

Men nyligen fick jag höras om ett nytt ställe i Roma som slått upp sina portar ”Lennarts Place”. Jag läste mej till att de inhyste cafe, försäljning av vinyl, magic-kort(går tydligen att spela i butiken), film, TV-spel etc. Självklart blev jag sugen på att åka och se vad det var för ställe. Så i måndags gjorde jag slag i sak och åkte till Lennarts i Roma.

När jag kom dit visade det sej att det var stängt på måndagar till min förargelse. Men ägaren tittar ut glatt och öppnar dörren ändå och bjuder in mej att titta runt. Han berättade att om det är stängt, men om jag har vägarna förbi och han är hemma är det bara att slå en signal så kommer han ner och öppnar. Bara där kändes det som ett väldigt trevligt bemötande och knappast något man upplever i storstaden.

Butiken var större än vad jag trodde och hade redan nu i starten fått ett fint sortiment av TV-spel. Det var bra priser och atmosfären gjorde det ytterligare mer värt att handla i butiken.

Känslan med den typen av butik är lite som att handla fina lokala ekologiska råvaror. Det ligger rätt i tiden och passar utmärkt placerad i Roma. Det är ett ställe jag är säker kommer bli ett enskilt resmål för både öbor och fastlänningar. Grymt bra service och en mentalitet som känns bra mycket bättre än stora varuhus eller opersonliga butiker på nätet. Så mycket roligare att göra små seriösa inköp med lite hjärta istället för all storkonsumtionsshopping.

Mer butiker som den här och med en egen nisch så är jag säker på att det kan fungera även utanför Visby. Det är ju trots allt vi konsumenter som väljer vilken service och utbud vi vill ha.

Lennarts Place är helt klart en butik att besöka och jag hoppas verkligen att den har kommit för att stanna.

För mer information besök Lennarts Place på Facebook.

Lycka till!

Namn: Kalle Fritz Läs även: Han är Gotlands nya samhällsbloggare 


Kontakt: kallefritz1978@hotmail.com


Instagram: kallethetiger

Bloggare

Krönikörer