Udominate vann första ronden mot Visby Ladies komfortabelt.
Den andra ronden vann man, men kom undan med blotta förskräckelsen.
I går blev man överkörda och den 23 matcher långa förlustraden är nu död och begraven.

På torsdag vänder semifinalserien åter mot Visby och känslan är att det där slumrande basketintresset är på väg att väckas till liv ute i stugorna.
Med all rätt.
Jag kan inte minnas att jag sett särskilt många importer som krigat hårdare än de som spelar i klubben nu.
Regina Palusna och Rashida Timbilla är förstås galjonsfigurer när det kommer till krigande.
Jag är lite småförälskad i spelaren Rashida Timbilla. Vilken vilja och vilken pondus. Som hon ägde det egna luftrummet igår.
Jag vet inte om ni sett klippet från semifinal 2 då Timbilla kastar bort en boll, vilket resulterar i ett friläge för Brianna Kiesel som bara ska lägga i bollen när Timbilla kommer sättande i 120 och slår bollen ur händerna på Kiesel och rammar reklamskyltarna.
Se klippet här.
Brianna Kiesel försöker desperat få det till foul, men brytningen är klockren. Kiesel är ingen duvunge heller utan har närmare 60 matcher i WNBA under bältet.

Regina Palusna gjorde sin bästa match i Visby Ladies i går. I slutspelet har hon spelat som om varje match varit den sista i karriären och det skulle det kunna vara också. För ett år sedan dömde läkarna ut Palusnas karriär efter en fotoperation, men hon fick ett korttidskontrakt med Visby, levererade, blev uttagen till landslaget och nu vill hon gå till final med Visby.

Nici Gilday är speluppläggaren som levererat från första stund. Betyder otroligt mycket, tar ansvar och visar vägen.

Brandy Montgomery kom in efter att Jazz Parker floppat och visade klass direkt. I debuten mot Telge (seger 77-67) hängde hon 24 poäng. Efter en riktigt svag semifinal 2 gick hon in och sköt 32 poäng i går varav fyra raka treor när Udominate gick för det.

Mycket snack om importerna nu, men vi får inte glömma bort spelare som Felicia Ponturo och Johanna Petersson som båda gör det bra. Johanna gjorde många bra saker i semifinal nummer två och i går var det Ponturosom klev fram med rivigt försvarsspel samt sex poäng och fyra assist.

Jag tror att jag talar för oss alla när jag påstår att hajpen kring Visby Ladies varit så här stor sedan guldsäsongen och sprängs inte 1000-vallen på torsdag blir jag förvånad.
Att Visby Ladies slog ut Alvik var en praktskräll, att man sedan pressar Udominate och dessutom vinner en semifinal är en superskräll.
Visby Ladies vet nu vad de är kapabla att göra efter att ha vunnit sex av de sju senaste perioderna. Umeå vet också.

Nu tror jag fortfarande att Udominate stänger den här matchserien till slut.
Udominate tog mer än dubbelt så många poäng som Visby i grundserien.
Udominate har tre raka finaler bakom sig, men för att nå till en fjärde krävs hjärta och pondus.
Visby har egentligen en alldeles för tunn trupp för att göra det - bara två avbytare i går.
Men, om vi tänker tanken att Visby Ladies skulle gå till SM-final så är det den största skrällen inom gotländsk lagidrott på bra många år.
SM-guldet 2005 var ingen skräll faktiskt. Jag tror att vi får gå tillbaka till 1995 när Gute nosade på Allsvenskan i fotboll för att hitta en större skräll.

Ska vi dra av det där plåstret direkt.
Vasalund gav FC Gute en rejäl dagsedel inför 450 åskådare i Rävhagen. 0-3 är förstås tydliga siffror, men någon katastrofinsats handlade det inte om även om en del spelare såg vilsna ut på ovana positioner. Snarare om ett par tveksamma ingripanden på högerkanten som Vasalund inte var sena med att utnyttja. Matchen var i praktiken avgjord efter 25 minuter när det stod 2-0. Vasalund visade sedan hur man stänger ner en match effektivt. 3-0 kom kvarten före slutet efter tappad markering i eget straffområde, men då var matchen sedan länge förlorad.

Precis som i träningsmatcherna hade gotlänningarna svårt att producera framåt, vilket var det minsta problemet i fjol. Det är tydligt att man hade behövt spela ytterligare ett par träningsmatcher före seriestart och då inte mot division 4-motstånd.
Marcus Nobell hade lagets två bästa chanser: Ett friläge i första halvlek och ett distansskott i andra.

Oroväckande att Gustaf Nordkvist som är värvad för att ge mittlåset stabilitet redan tidigt grinade illa och efter att ha blivit utbytt i andra halvlek haltade han runt med en stor linda runt knäet. Han ersattes av Sebastian Starkenberg som har problem med vaderna. Båda behövs även om Kevin Wickman är en stabil vikarie. Han gick för övrigt upp på en hörna och fick en klockren pannträff som fick en att tänka på Robert Mambo Mumba, men nicken var dessvärre felriktad.

Nästa helg väntar Skiljebo IK som efter att från olika håll varit ifrågasatt hyschade tvivlarna med att premiärbesegra Norrtälje borta med 4-0.
För Gute behöver nu en snabb reaktion i form av en seger.
Ny förlust och snart kan den där drömmen om division 1 stanna vid att vara just en dröm.

**
Endre åkte kana ur kvartsfinalserien mot Täby (som just nu har 1-1 i matcher mot Kais Mora).
Obefintlig offensiv var i lätt att peka på i haverirapporten.
Ett par veckor in i silly season har Endre presenterat tre nyförvärv som ökar klubbens slagstyrka rejält.
Först kom Maja Liljeroth. Hon är god för 20 mål i SSL och mildrar också Endres brist på rightare.
Ellen Bäckstedt har under året haft i praktiken samtliga SSL-klubbar dreglande efter sig. Jag har skrivit om värvningen här.
Nu är det också helt klart med Milla Nordlund och det är bara att applådera Endres spelarrekryterare. 
Milla Nordlund är född sent (26/12) 1997 och slutade i år fyra i finska ligans poängliga och vill nu cementera sin plats i finska landslaget.
Någon värvning till lär det också bli - det bekräftade Jonas Åström i klubbens sportkommitté på söndagskvällen.
Huvudtränare Alexander Brinkmann har fått verktygen för åtminstone ta ett steg till.

*
Ikväll är det semifinal 3 mellan Udominate och Visby Ladies.
För Visby Ladies del är det vinna eller försvinna.
Jag blir oerhört imponerad om Visby kan knäcka Udominate i Umeå Energi Arena.
Jag liverapporterar från matchen här på helagotland.se.

Att en spelare som Ellen Bäckstedt fanns på Endres radar var ingen överraskning.
Hon har inte undgått en enda SSL-klubb.
I januari fick jag syn på henne och RIG-polaren Sandra Svärd under en match i Ica Maxi Arena. Då hade de hälsat på och tränat med Endre ett par dagar.
När jag efteråt pratade med tränare Alexander Brinkmann om 18-åriga Bäckstedt log han och såg lite fjärrskådande ut innan han sa:
- Det första hon gjorde på vår träning var att smälla upp ett skott i nättaket så att bollarna som låg på målet rasslade till. Hon är väldigt spetsig i avsluten och kan också slå de avgörande passningarna.

Efter att Endre ifjol gått bet på centerlöftet Tova Eriksson (Iksu) hade jag inga större förhoppningar att man skulle kunna knyta till sig Ellen Bäckstedt som av många anses vara en ännu större talang.

På onsdagskvällen avslöjade Sportexpressen att Endre är överens med Bäckstedt om ett 2-årskontrakt och nu på morgonen bekräftade klubben.
Ellen Bäckstedt avslutar sina studier vid RIG Umeå i sommar och vann den gångna säsongen poängligan i norra allsvenskan med 58 poäng (26+32) på 19 matcher.
Totalt under de tre åren på RIG har hon producerat 75 mål och 140 poäng på 58 matcher.
Ellen har också spelat fem U19-landskamper och gjort nio poäng (5+4).
Du behöver inte vara ett geni för att fixa den matten.
Ellen Bäckstedt kommer att bli en ny publikfavorit i Ica Maxi Arena.

Endre hade ett par ess i rockärmen som jag inbillar mig ha påverkat klubbvalet. Då tänker jag på traditionen att värva från RIG Umeå och skickligheten att utveckla talangerna till SSL-spelare. Vill en RIG-spelare hämta referenser så finns de att hämta hos Sophia Lundmark, Anna Karlsson, Isabella Ström, Alva Olofsson (via Hudik/Björkberg) och Moa Svanström. Det har Bäckstedt sannolikt gjort. Nu får Endre chansen att göra det med en av världens främsta talanger.

Ellen Bäckstedt är en klassvärvning - rentav den mest spännande i klubbens historia. Åtminstone i paritet med en värvningar som Sara Anteryd eller Anna Jakobsson som också anslöt i en ung ålder.
Jag vet att det är stora ord, men potentialen är i alla fall lika stor.
Nu är det upp till tränarna att finslipa och förädla den.
Värvningen av Ellen Bäckstedt kommer att bära frukt redan nästa säsong, men troligtvis peaka 2019-2020 när Endre IF ska vinna klubbens första SM-guld.
Signalerna från klubb tydliga och det är guld föreningen rustar för.

INNEBANDY Slutspelsbubblan fullkomligen exploderade i Tibblehallen på tisdagskvällen.
1-9 är den mest förödmjukande förlust jag sett på länge.
Inte minst med tanke på vad matchen betydde.
Någon revansch för fjolårets snöpliga slut fick man inte heller.
Nu får Endre IF finna sig med att kliva upp på schavotten.
Det var plågsamt att se Endre i andra och tredje perioden. Det här var inte vackert på något sätt.

Jag har sagt sedan mitten av februari att min känsla är att man tagit för lätt på formsvackan.
Jag har lyssnat på lagets mantran om "Snacket är överdrivet" och "vänta bara till slutspelet" och yada, yada, yada.
Endre gick in i slutspelet med åtta förluster på de nio senaste matcherna.
Nu fick man ett uppvaknande som hette duga.
Så länge Endre - inte helt välförtjänt i ärlighetens namn - ledde den första kvartsfinalen såg man ut att tro på sig självt.
Därefter har ängsligheten synts tydligt i Endrespelarnas ögon så fort man släppt in ett mål.

Som jag skrivit tidigare finns viljan alltid där, men i dag vek man ner sig. Rejält.
När vi summerar kvartsfinalserien gjorde Endre sex mål och sköt totalt 43 skott på tre matcher. På tre matcher. Då kan till och med Alexandra Durling framstå som innebandyns svar på Dominik Hasek.
Täby svarade för 22 mål och sköt 89 skott.

Jag har inte saknat Liisa Kokkonen under hela säsongen, men i slutspelet har hennes förmåga att växla upp saknats. Kokkonen var ett slutspelsmonster och gick igång på när saker ställdes till sin spets.
Sophia Lundmark var godkänd i sitt första riktiga slutspel, men fick heller inte samma hjälp av sina lagkamrater som tidigare.
Det är förstås lätt att peka på offensiven och målproduktionen när man snittar två gjorda mål per match, men även försvarsspelet vacklar om du snittar 7.33 insläppta per match. Onödiga bolltapp, chansartade uppspel och stillastående försvarsspel gör det inte lätt för en målvakt även om hon står och knackar på dörren till landslaget.

Spelarna som faktiskt klev fram i kvartsfinalen är få.
Stina Ander har poängmässigt varit den enda som levererat från Warbergmatchen och framåt. Det på en ovan position och efter mer än ett års skadefrånvaro. Stina har 13 poäng på tolv matcher och ingen annan i Endre är nära att snitta en poäng per match under samma period.
Snarare har flera spelare varit helt under isen under februari och mars.
Och nej, det hade nog inte spelat någon roll om Sara Steen varit hel och formtoppad.
Täby hade tagit det här ändå.
Det hade krävts att hela Endre varit formtoppat.
Nu blev det bara mos.
Kvartsfinalspöket fortsätter att gäcka Endre. Två avancemang från kvartsfinal på 14 försök är en alldeles för dålig vinstprocent.
Endre har fortfarande ett ungt lag som jag har stora förväntningar på.
Klubben har en fin framtid och skulle man kunna knyta till en eller par unga offensiva spelare kan det gå fort.
Jag räknar med att Milla Nordlund (TPS Åbo) kommer och sen vore det kul med Ellen Bäckstedt (RIG Umeå), men hon blir nog svårare att lösa.

Täby då? Ja, lika kaxigt som i fjol men också i år hade man fog för sitt snack.
Täby är bättre i år. I fjolårets kvartsfinalserie spelade inte Ranja Varli och Matilda Sjödin gick sönder i match 2.
Och då hade man inte måltjuven Julia Croneld. Vilken säsong och vilket slutspel hon gör.  21 år ung och sju mål och åtta poäng på tre matcher.
4-0 var vackert. Moa Tschöp lyfter in från halva plan in bollen och Croneld knackar fräckt in den på volley.
Croneld har inga landskamper - varken i U19 eller A-landslaget. Hon borde få ett samtal från förbundskapten Åsa "Kotten" Karlsson inom kort.
Jag har tippat Kais Mora som svenska mästare inför säsongen så jag står fast vid det, vilket innebär att Täbys resa tar slut i semifinalen.