Mattias Karlsson

Sportbloggen

"Endre dödade silly season"

SILLY SEASON Sara Steen stannar i Endre i ytterligare tre säsonger.
Det avslöjade klubben i förmiddags.
För Endre IF är det förstås ett statement att man siktar på att vara med i leken på allvar igen inom ett par säsonger.

Sara Steens genombrott som poängspelare har jag tjatat om många gånger i tidningarna och i den här bloggen. Sara Steen snittar 1,66 poäng för ett Endre i mitten av SSL-tabellen. Det är skitbra siffror med tanke på att hon dragits med så väl knä- och handbesvär samt en misstänkt hjärnskakning.
Mest remarkabel är ändå hennes förvandling till målskytt och matchavgörare.

I år har den 21-åriga Endreveteranen gjort 25 mål på 18 matcher. Det är elva fler än hennes tidigare säsongsbästa och då återstår fortfarande sex omgångar. Hon kommer alla gånger passera 30 mål om hon får gå skadefri.
Endre har i år vunnit tio matcher och i sex av dessa stod Sara Steen för det matchvinnande målet.
Ingen annan SSL-spelare har avgjort fler matcher i år eller på de två föregående säsongerna heller.
I tio matcher har Sara Steen varit den som gjort första målet för Endre.
Det här är siffror man inte skojar bort.

Sara Steen placerade sig långt framme i den ligan även i fjol då hon slutade på fyra matchvinnande mål av hennes totalt 14. Det räckte till en delad fjärde plats i SSL.

Det här är siffror som coacherna Brinkmann/Sjöstrand älskar. 

För Endre är Sara Steens kontraktsförlängning en fjäder i hatten och klubbar som Iksu, Pixbo och Kais Mora gör sig inget besvär. Hade Steen inte skrivit på så hade hon definitivt haft erbjudanden att välja på efter säsongen.

Alla vill ha matchvinnare i sitt lag.

Det kommer inte att bli något SM-guld med Endre i år, men Sara Steen kommer 2017 att bli den andra gotlänningen att vinna VM-guld (för seniorer, Sara har redan ett i U19) i innebandy.

Det kommer självklart bli intressant att följa Steen de här åren, men lite putt är jag.
Alla som läser den här bloggen vet ju min svaghet för silly season.
Endre dödade den lite i dag.

 

Hajpen är över – dags att agera

ICA MAXI ARENA Snart två säsonger i Ica Maxi Arena. Blev den det lyft som alla väntade sig?
I dagens Gotland Allehanda har jag och Per Leino skrivit ett dokument om arenan och dess effekter på idrotten.
Ni kan läsa det här (men den är pluslåst).
Ica Maxi Arena har varit en berg-och-dalbana så här långt.
Första säsongen gick det bara uppåt. Klubbarna storsatsade, publiken strömmade till matcherna, givetvis mycket på grund av nyfikenhet över vad man får för 103 miljoner kronor.
I år är läget tvärtom och publiksiffrorna har sjunkit till i nivå med Södervärnshallen.
Här har klubbarnas misslyckats och måste rannsaka sig själva.

Att publiksiffrorna skulle sjunka något var väntat, men inte så här mycket. Publiksiffrorna har också medfört att arenakrogen gått i konkurs. Här jobbas nu på en lösning. Klubbarna har uttryckt önskemål om att det blir en restaurang även i fortsättningen.

Logerna har varit ett fiasko och mer blivit en gräddhylla för styrelsemedlemmar och bekanta i respektive klubb eller så gapar de tomma.

Ingen klubb upplever heller ett uppsving på sponsorförsäljning trots en helt annan möjlighet till exponering i form av ledsarg och jumbotron.

Men även om arenan ännu är själlös och lite opersonlig så är det en fin arena med otroliga förutsättningar.

Jag upplever också att klubbledare och spelares inställning till Södervärn förändrats. Det talas inte längre pratar om Södervärnshallen med samma förakt som tidigare. Det gör mig glad eftersom den atmosfär som kunde uppstå i den gamla grytan aldrig kommer att gå att framkalla i Ica Maxi Arena.

Det är fakta.

Alla som läser min blogg vet att jag har starka känslor Södervärnshallen, men inte till den grad att jag vill se föreningarna återvända för gott.

****
Visby Ladies ledde hela matchen, men Östersund kämpade liksom Ladies för sin slutspelsplats och gav aldrig upp.  Med mindre än två minuter kvar att spela skiljde bara en poäng. 
Mäktiga Mante Kvederaviciute visade på nytt kyla när det stod och vägde som mest.
Efter 76–73 leder Visby Ladies i inbördesmöten mot Östersund.
Fyra omgångar återstår - lär behövas minst sex poäng.
332 åskådare i en så betydelsefull match? 

***
Visby Roma vann över Asplöven med 6–3 i eftermiddags – samtidigt vann Huddinge en rysare mot Kalix med 2–1. Björn Jonasson (förstås) avgjorde med fem minuter kvar att spela.
Under söndagen kommer Kalix till Visby och Asplöven åker till Björkängshallen.
Vilken upplösning på Allettan vi står inför.

**
Endre ställs imorgon (söndag) mot IBK Dalen och kommer då att passera Karlstad i SSL dam. 
Två lite överraskande resultat i dag. Kalmarsund tog en pinne mot Karlstad genom att spela 4–4 (Sara Waktel gjorde 3–1-kassen för ölandslaget). 
Lördagens skräll stod ändå tidigare Endretränaren och IBK-centern Andreas Wahmans Warberg för när man besegrade topplaget Täby med 6-5.
Just nu är det damlaget som är föreningens stolthet i Warberg - vem såg det komma för tio år sedan?

*
Hade kapten Adam Waktel och hans Craftstaden - i ledning 6-4 och minuten kvar att spela - börjat tänka på hur tabellen skulle se ut efter tre tunga pinnar på in-kontot?
Eller var det bara så att förstafemman i Visby IBK som fick feeling och visade vad man är kapabel till.
29 sekunder senare hade man vänt matchen och det på parkettgolv!
Ni som vet, ni vet.

Åtta tränare i Visby IBK på tio år

SILLY SEASON Visby IBK byter tränare – igen.
Klubben ville omförhandla delar Tom Iversjös heltidsanställning, vilket Iversjö inte var sugen på och då valde att klubben att säga upp honom.
Enligt sportchef Joakim Bandholtz har det inte att göra med sportsliga resultat eller tillkortakommanden som matchcoach.

Hur sammanfattar man då Iversjös verk i Visby IBK? Min spontana tanke är att det aldrig tog riktig fart.
2015-2016 var förstås en missräkning där stjärnvärvningar som Bobby Edberg och Milan Tomasik inte levererade siffror som klubben hade förväntat sig. Givetvis har Iversjö del i detta.
Tom Iversjö lyckades heller inte skapa det vinnande lag som var tänkt att springa igenom serien och upp i SSL.

I år har läget varit annorlunda och jag trodde åtminstone inte på en kvalplats. Truppen var för tunn och det blev man också varse tidigt i höstas när spelarna började gå sönder. Hade man inte sargats på grund av skador och hade Tobias Compier och Erik Isaksson varit med från säsongsstart hade också tabelläget sett annorlunda ut i dag.
I många av matcherna har Visby IBK med nöd och näppe fått ihop två femmor, vilket lett till att laget kroknat, självförtroendet svajat och att man blivit uppkäkat av motståndet.

Att Tom Iversjö är en skicklig innebandytränare råder det inga tvivel om. Han gjorde ett gediget jobb med Endre och utsågs till årets tränare i SSL dam 2013/2014. Han klev in i ett tufft läge när spelare – i vissa fall ikoner – som Maria Zillén, Emma Järlö, Anete Seina och Eva Didriksson slutat. Det blev tre säsonger i Endre, men utan att ta sig vidare från kvartsfinal.

Något jag vet att Iversjö grämer sig över än idag.

Han hade funnits på IBK-radarn ett par säsonger innan man slutligen lyckades locka över honom. 

Jag har förstått att klubbytet väckte en del ilska hos de gulsvarta, men samtidigt får man förståelse för Iversjös val. Han presenterades en häftig satsning och en heltidsanställning inom innebandyn.

Han fick ett erbjudande som han inte kunde motstå.

Tom Iversjö var IBK:s långsiktiga lösning och därför fick han heller inte ett vanligt tidsbaserat kontrakt utan en tillsvidare-anställning i klubben.  Detta på bekostnad av omtyckte Michael Rasi som egentligen hade ett treårsavtal med föreningen. Michael Rasi slutförde sitt uppdrag med – att föra Visby IBK – till allsvenskan och lämnade Gotland med flaggan i topp.

Att Visby IBK gör sig av med tränare är inget nytt och på tio senaste åren har man haft åtta olika huvudtränare.

Så här har tränarkarusellen sett ut de tio senaste säsongerna.

2007/2008: Mika Packalén inleder säsongen, men blir utbränd. Assisterande tränare Loove Ringwall tar över och för upp Visby IBK i division 1. Får inte förnya förtroende.

2008/2009: Håkan Bergström.

2009/2010: Håkan Bergström ser till att IBK kvalificerar sig till allsvenskan.

2010/2011: Mika Packalén är tillbaka båset, kontrakteras för två år men lämnar för AIK efter en säsong.

2011/2012: Joakim Sjöstrand. Kommer närmast från Helsingborg men tidigare i Endre.

2012/2013: Joakim Sjöstrand. Får sluta i början av 2013 efter svaga resultat. Joakim Bandholtz tar över, men lyckas inte rädda klubben kvar i allsvenskan.

2013/2014. Stefan Mörk presenteras som ny tränare, men hoppar av tidsbrist av innan säsongen. Joakim Bandholtz går in på nytt.

2014/2015: Michael Rasi hämtas i Hagunda och kontakteras för tre år, men får gå efter bara ett år trots avancemang till allsvenskan.

2015/2016: Tom Iversjö värvas från Endre och tar IBK till en femte plats i allsvenskan.

2016/2017: Tom Iversjö blir i januari uppsagd, en leder IBK säsongen ut. Viktor Matsenius går in som matchcoach vid sidan av Iversjö.

Sportchef Bandholtz berättade i kväll att Visby IBK redan börjat bearbeta intressanta namn. För honom väntar en hektisk silly season.
Vem som blir näste huvudtränare är en elementär fråga när det kommer till kontraktsförlängningar och spelarvärvningar.

Silly season steg precis ett par grader. Inte sant?

Visby IBK tog inte chansen

Visby IBK gamblar när man ställer en så pass tunn trupp på benen under det beryktade andraåret. Målsättningen med topp fyra är rimlig, men då ska det gå som på räls. Personligen tror jag att IBK hamnar någonstans strax nedanför kvalstrecket".
Så skrev jag dagarna före den allsvenska premiären. Nu ganska precis fem månader senare är det jag befarade verklighet.
Spelet har inte gått som på räls.
Listan över skadade spelare har varit lång.
Visby IBK har inte suttit med armarna i kors utan sökt ersättare. I sista stund fick man träff i Tobias Compier och Erik Isaksson, men de hade behövts redan i november-december visar det sig nu.

Veckans Onyxkross (11–3) blev ändå en oväntad bonusbana in i kvaldramatiken.
Att man skulle klara det var förstås ett långskott, men det kunde absolut ha gått vägen.
Då hade det krävts fyra raka segrar. Eller tre om Lillån hade vunnit Örebroderbyt i torsdags.

Framför allt hade Visby IBK behövt vinna mot Örebro.
Visby IBK var också på vägatt göra just det när man ledde 3 – 1 och hade en skogstokig press mot Örebrokassen och tvingade målvakten Martin Cyren att göra vad som kan ha varit hans livs räddning med tåspetsen samtidigt som Markus Lindgjerdet vräkte ner Tommy Bolin i slottet.
Utvisning och chansen att punktera matchen.
Istället passivt försvarsspel i kombination med bristande kommunikation och pang boom satte Örebro 2–3 i boxplay.

När sedan Örebro städade av bland annat ett tre mot fem-underläge växte närkingarna ytterligare och vände matchen. Visby IBK vann skotten i andra med 13–9, men Örebro vann perioden med 3–1.
Att i andra perioden tappa 3-1 till 3-4 trots tre (!) powerplaylägen är förstås under all kritik.

Jag minns förra säsongen hemmamöte med Örebro och inte bara för att det var matchen där Tom Iversjö och Viktor Matsenius rök ihop utan snarare för att den var en kopia på den här matchen. Visby IBK hade då liksom nu ett stort bollinnehav, men tillät samtidigt Örebro att sticka upp i snabba omställningar där man är sylvasst.
Den här lördagen inget undantag. I fjol sköt Örebro totalt 15 skott mot IBK:s 25 och vann med 53. I kväll sköt Örebro 20 mot hemmalagets 28 och vann med 54. Hög effektivitet och kunnandet att stänga en match har blivit Örebros signum i Ica Maxi Arena.

När Marcus Ekengren läckert gjorde sitt andra för kvällen till 5–3 sju minuter in i tredje blev det den sista spiken i kistan.
Nu är kvaldrömmen slagen i spillror för den här gången och än en gång blir vi påminda om hur snabbt det svänger i idrotten.
Det kan säkert Visby Roma intyga efter 1–6 mot Hudiksvall under lördagen.

Galacomeback och hockeyfeber

GT-KRÖNIKA Idrottsgalan ser onekligen ut att vara här för att stanna. Över 600 föranmälda gäster är nytt rekord och uppenbarligen har det gett ringar på vattnet.
Orienteringen, travet, enduron och ridsporten har sedan år tillbaka egna galor. Nu planeras också för en comeback för den lokala fotbollsgalan (2000–2011).
Efter fem år i koma ska Gotlands fotbollförbund göra ett uppväckningsförsök av den uppskattade galan till hösten.
Jag har positiva minnen från fotbollsgalan och den fungerade som en perfekt punkt på en lång säsong. Dessvärre bar den inte sig ekonomiskt och efter att GFF gått back en kvarts miljon på fem år var förbundet nödgat att dra i handbromsen. Nu görs ett nytt försök men i mindre tappning.

Hockeyfebern har däckat mig. Den brukar vanligtvis slå till lite senare, men Visby Romas möten med Huddinge och Sundsvall har gett mig en första släng.
Det började med mötet i svårspelade Björkängshallen som hade det mesta och följdes upp med en vändning som bara en vecka senare blivit en modern klassiker. Att sedan åka upp till Sundsvall och vinna med 3–1 är ett formbesked som heter duga.
Det är knappast någon tillfällighet att Rasmus Dahlberg-Karlsson (Huddinge) och Matthias Sundberg (Visby Roma) sätter de matchavgörande målen i de två första mötena. Eller att Sammy Gustafsson kommer ut stort mot Sundsvall. Alla tre med en historia i motståndarklubben. Ni vet, släkten är alltid värst.
Jag ska inte säga att de senaste matcherna är de bästa jag sett av ett gotländskt hockeylag, men definitivt de bästa sedan Roma IF gick samman med Visby AIK.

Kan Visby Roma hålla tempot och krigarinstinkten uppe får man den skjuts man behöver in i ett playoff eller en final för den delen.
Den moraliska styrkan man gång på gång visar prov på är tillräcklig för att flytta berg eller åtminstone för ta sig till en allsvensk kvalserie.
Visby Roma har siktat mot den där kvalserien i så många år nu, men allt som oftast stött på patrull i playoff 3.
På onsdag vid midnatt stänger övergångsfönstret och det kommer att röra sig en hel del i topplagen. I fjol gick klubbarna bananas på deadlinedagen och värvade så många spelare att man knappt kände igen vissa lag. André Lundholm, sportchef i Visby Roma säger sig "sitta lugnt i båten", men konstaterar också "att saker kan alltid hända". Några stora förändringar blir det knappast tal om då Lundholm har en bra balanserad trupp och inte vill mixtra för mycket med kemin.

I nyårsaftonsnumret efterlyste jag en gotländsk version av NHL:s Winter Classic där Endre, Visby IBK och Visby Ladies en gång per år spelade en serie- eller allstarmatch i Södervärnshallen. Därefter har det varit ganska tyst fram till förra veckan då diskussionen tog fart på Visby IBK:s avgående klubbchef Per Vibergs facebooksida.
Många verkade sugna och Viberg själv menade att det varit uppe till diskussion i Visby IBK:s styrelse.
Det finns hopp.

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.
Namn: Mattias Karlsson Yrke: Sportchef på Gotlands Media. Bor: Visby. Familj: Sambo och tre barn. Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggare

Krönikörer

  • Senaste krönikorna