Stålhammars hockeyblogg

Fredagsmys!

Vibble Nattmanglingen är ett faktum. Det är tyst och mörkt utanför och torsdagen har gått över till fredag. Men på tv:n råder det feber. Slutspelsfeber. Det är blod, det är svett, det är tight som en parkeringsficka på Öster, det är stenhårt, det är tårar det är glädje. Så här kommer ett par rader fredagsmys kära läsare. Om ”the best game in the world”.

*****

Om vi börjar med det här med blodet. För herregud de här pojkarna i NHL är hårda motherf*ckers alltså. Det täcks skott med öron, näsa och hals och varenda kvadratcentimeter som kan uppbringas för att stoppa en hård puck som kommer flygande i 200 kilometer i timmen. Det tacklas så att sargen bågnar - och så att ben på normala människor krossas. Det är allt och lite till. Det är inget annat som räknas. Columbus backen och super-rookien Zack Werenski fick häromnatten ett slagskott i ansiktet i mitten av första perioden. Blödandes åkte han till omklädningsrummet, syddes snabbt för att sedan med heltäckande visir spela vidare. Sedan spelade 19-åringen tills ögat totalt svullnade igen och han inte kunde se något mer. Förgrymmad fick han kliva av i mitten av tredjeperioden. Det intressanta i det hela är dock att det vid läkarundersökningen på sjukhus efter matchen – konstaterades att Werenski hade en kraftig ansiktsfraktur…. Killen spelade alltså nästan två perioder med ansiktsfraktur. Frågor på det?

Efter skottet - under matchen - efter matchen.

*****

Om vi fortsätter med det här med svett. Herregud vad ”King Henrik” i Rangers målet har fått svettas. Och mer eller mindre stått på huvudet och räddat puckar. För om sanningen ska fram - så hade Rangers matchserie mot Montreal Canadiens varit över för länge sedan om det inte vore för Henrik Lundqvist. Istället står det nu 3-2 i matcher till Rangers. Vilket är smått surrealistiskt om man tittar på matcherna som spelats. Rangers backar är så dåliga – så att det är ett skämt. Det är tio-elva 2 mot 1 och 3 mot 1 lägen i varje match.

*****

Tightaste matchserierna så här långt är annars de mellan Edmonton Oilers vs San Jose Sharks och Toronto Maple Leafs vs Washington Capitals. Hand upp på den som hade trott det! Ungbloden ledde av Connor McDavid i Oilers och av Austen Matthews i Maple Leafs – har bara fortsatt lira och skitit fullständigt i det här med att det är slutspel nu. En fröjd att skåda.

*****

Bloggen skrev någonting om att Sidney Crosbys tid på tronen som världens bästa hockeyspelare var över – och att McDavid nu tagit över tronen. Det var nog aningen överilat. För Crosby har varit ett monster så här långt. Det är helt sjukt hur bra - Crosby - gör sina medspelare. Penguins är vidare till nästa omgång med imponerande 4-1 i matcher mot Columbus Blue Jackets.

*****

Mest tårar har det antagligen varit i ett icke slutspelslag. Buffalo Sabres. Där ”Jack Eichel-gate” slagit ner som en bomb. Nyheter spred sig att Eichel sagt att han vägrade förlänga sitt kontrakt så länge tränaren Dan Bylsma satt kvar. Eichels agent han knappt dementera utspelet - innan såväl tränaren Bylsma som General Managern Murray hade fått sparken. Frågan är om detta är bra eller dåligt för Gotlands egen Johan Larsson. Bylsma blev därmed den fjärde tränaren att få gå – efter det att såväl Los Angeles, Vancouver och Dallas sparkat sina.

*****

Tårar har det även varit i Chicago och Calgary. Kanske mest i Chicago. Dynastin Blackhawks verkar vara förbi. För Nashville Predators visade sig var dödligt effektiva – och genomförde en ”sweep” mot Blackhawks som få hade väntat. 4-0 i matcher till Predators – som kan bli en riktigt obehaglig överraskning för många lag. Anaheim Ducks gjorde också processen kort mot Calgary Flames. 4-0 i matcher även här – och Ryan Getzlef var seriens stora förgrundsgestalt.

*****

Som avslutning på den här fredagsmys bloggen måste vi ju bara nämna den rent löjligt bra Erik Karlsson. Alltså, den mannen kan inte vara på riktigt. Hade inte han spelat i Ottawa – hade Bruins redan nu varit klara med 4-0 i matcher. Men nu är ju Karlsson med. Och han själv gör hela skillnaden. Ottawa har 3-1 i matcher och kan avgöra natten till lördag. Enbart tackvare Erik Karlsson - skulle bloggen vilja säga. För er som inte sett ”EK65”s flippmacka från bakom egen heldragen – som går tre meter upp i luften – över Boston spelarna – och landar platt på bladet på Ryan på offensiv blå. Så googla – vänner – googla. Den passningen är inte av denna värd……

*****

Millwall och Alfons Åberg!

Vibble Det första jag överhuvudtaget tänker på när jag hör namnet Åberg är: ”Aja, baja Alfons Åberg”. En grön bok om Alfons Åberg - som bygger en helikopter hemma i vardagsrummet och ständigt blir uppmanad av sin far - pappa Åberg – att inte röra sågen. Eller så brukade det vara i varje fall. Men nu är det en ny ”sheriff” i stan. Pontus Åberg i Nashville Predators. Det är numera han jag förknippar med namnet Åberg. För vilken sannsaga han skapat. Debutanten har antagligen gjort det snyggaste målet i en Stanley-Cup final under de senaste tio åren. Kolla på länken här själva om ni inte tror mig.

https://www.youtube.com/watch?v=lBMXUX-sxhY

*****

Bloggen har nämnt det förut. Och säger det igen. Make till den hockeyfeber som just nu råder i country-staden Nashville har nog aldrig skådats. Febern är total. Nashville är för första gången någonsin i en Stanley Cup-final och hela ”staden har gått ”bananas” och färgats gul och slutit upp bakom sitt ”Preds”. Detta i en stad där idrotten alltid fått stå tillbaka för musiken. Nu är det precis tvärtom. Country-artisterna står i rad för att få ha gratis konserter utanför arenan och slåss inbördes om vem som ska få sjunga nationalsången innan match. Det är en sådan fest att till och med en så luttrad gammal skribenträv som Per Bjurman är helt lyrisk: ”Aldrig tidigare under tolv år i Nord­amerika har jag upplevt lika fantastisk stämning som den som utbrutit i centrala Nashville”, skrev Bjurman efter fjärde matchen.

*****

Som om inte det vore nog gick borgmästaren i staden, Megan Barry ut och utfärdade ett intyg på att det var helt okej för alla stadens medborgare att ta sovmorgon och sova ruset av sig.

”Herr/Fru _________(fyll i efternamn) gjorde blott sin plikt att stanna uppe sent i går. Faktum är att jag skulle bli besviken om ni inte gjorde det samma. Så om er hårt arbetande anställde kommer in lite sent, så hoppas jag ni visar nåd och inte slänger ut honom eller henne i utvisningsbåset”, stod det bland annat i brevet. Som sagt hockeyfeber. Bloggen sitter nu och funderar om det inte är läge för Peter Lindvall att göra likadant om Visby/Roma på nytt skulle ta sig till kvalserien nästa år………

*****

Tillsist, för att avrunda hockeyfeber snacket och för att förtydliga den eufori som råder i Nashville just nu. Vid senaste matchen uppnåddes en decibelnivå på 111. Helt galet. Det är nästan så man inte hör kommentatorerna, fast de skriker. En fröjd. Och allra bäst är det när ramsan ”Arvy, Arvy, Arvy” rullar på läktarna tillägnat den svenska virvelvinden och publikfavoriten Viktor Arvidsson.

*****

För nu- när finalen är framme vid den femte matchen – är det dött lopp. 2-2 i matcher och de bäst av sju matcherna har bytts ut till bäst av tre. Och det roligaste – förutom att vi fått en ny Åberg – är Nashvilles alla nya supersvenskar. Och den helt urballade svenskduellen i matchserien. Nashvilles Ekholm, Forsberg, Arvy och Åberg har verkligen varit framträdande och så här långt vida överglänst Penguins Hagelin och Hörnqvist. Alla Nashville svenskarna har t.ex gjort mål! När senast gjorde fyra svenskar i samma lag mål i en Stanley-Cup finals serie? Men det som det främst talas om ”overthere” är den fysiska som såväl verbala kamp som utvecklats mellan de båda lagens svenskar. I den tredje perioden i lördags rök Hörnqvist och Ekholm ihop så till den milda grad att nästan träflisor rök. De stod och knuffade och skrek på varandra – att de tillslut fick tio minuters utvisning båda två – av en domare som inte förstod ett ord av det som sas. Men som efter matchen förklarade att av tonen att döma på de två kombattanterna emellan - var det inga barnsagor som förtäljdes och tillräckligt grovt –för att visa dom av isen. Stor humor. Tilläggas ska att Hörnqvist och Ekholm umgås privat utanför isen och till och med äger en travhäst tillsammans. Men det är som Ekholm sa efter matchen:

”Vi spelar Stanley-Cup final nu. Då finns det inga vänner i motståndarlaget.”

*****

Bloggen kan knappt bärga sig till nästa match! En match du bör överväga om du inte ska se också. Det är värt det. Jag lovar.

*****

Om man är hockeytokig - som eder bloggare – men tvingas hålla på ett fotbollslag – så väljer man ju självklart det hårdaste laget av dem alla – Millwall. Faktum är att bloggen faktiskt varit på plats på klassiska och ruffiga The Den i South Bermondsey i södra London vid ett flertal tillfällen. Det är en fantastisk och elektrisk stämning på läktarna med en passion som går att ta på. Och kan man bara lite, lite om engelsk fotboll – vet man att Millwalls fans är inga skolpojkar man leker med. Det är hårdingar rakt igenom. Men varför då dessa rader om fotboll och Millwall i denna blogg? Jo, för att veckans - och antagligen hela 2017 års största hjälte är just en Millwall supporter. Vid terrorattackerna i London nu senast, när ISIS anhängare gick berserk med bil och kniv och skrek ” Det här är för Allah” samtidigt som de hög ner oskyldiga människor - hade de nog inte räknat med att träffa på en medelålders man som i sin tur skrek ”Fuck you I’m Millwall”. Hade de vetat vad de orden innebär – vad Millwall är för klubb och vad dess fans står för – hade de antagligen tvekat innan de gav sig på 47-åriga Roy Larner. Med sina bara nävar gav sig Larner på tre terrorister med machetas – fick ett tiotal knivhugg men stod lika fullt upp. Larner sägs ha räddat upp till 10-15 människors liv – tack vare sitt ingripande. En sann hjälte! Och kontentan kvarstår – är du så förbannat dum, att du inte vet vad Millwall är – spring då nästa gång din ynkrygg till terrorist.

Smashville!

Vibble Hockey-VM är till enda och Sverige kan räkna in sitt 10:e VM-guld genom tiderna. Egentligen skulle hela det här blogginlägget kunnat handla om Tre Kronors väg till guldet, alla de fantastiska individuella prestationerna, Hedman och Strålmans kompetens, Nylanders briljans, Kung Henkes revansch och lagets och Rikard Grönborgs totala inkompetens när det kommer till Power-Play. Men ibland säger en bild mer än tusen ord. Så jag nöjer mig med att summera hockey-VM med en bild. Kanske årets bild till och med…….

 

*****

I världens hårdaste och tuffaste liga har nu agnarna sållats från vetet. Nashville Predators och Pittsburgh Penguins är klara för Stanley-Cup final. Och på något sätt känns det väldigt rättvist. Nashville har gnuggat på och varit bäst när det gäller. Pekka Rinne i målet är pånyttfödd, Predators backbesättning är antagligen ligans bästa och när de fått skador på nyckelforwards som Ryan Johansen och Mike Fisher har doldisar som Alex Sisson klivit fram och gjort hat-trick……..

*****

Men mest imponerad är jag ändå av Penguins. Igen. Halva laget går mer eller mindre skadat. De har egentligen inte en enda vettig back som är hel. Sidney Crosby har blivit provocerad i varje byte, med handskar i ansiktet, klubbor över ben, armar och i ljumskar. Ottawa spelarna har till och med sprutat vatten på honom från båset. Men Crosby har inte ens brytt sig. Han har bara kört på. Just nu känns det som om precis ingenting kan få Crosby ur balans. Så imponerande. Malkin har stundtals varit ett monster och korpulente Phil ”The Thrill” Kessel, som är mer lik en små tjock långtradarchaffis än en hockeyspelare – har skällt som en bandhund på sin medspelare och gjort de viktiga målen.

*****

Bloggen lider annars med Erik Karlsson och Senators, det går inte att komma från. De har stått för en helt makalös insats i det här slutspelet och det känns så grymt att det ska behöva sluta på det här brutala viset. Men som Karlsson säger vid en intervju kort efter att Senators säsong tog slut:

– Vi gjorde verkligen allt vi kunde, men i slutändan förlorade vi mot ett bättre lag.

Vilket är sant. Men å andra sidan var och är både Boston Bruins och New York Rangers bättre hockeylag än Ottawa Senators – men de lagen lyckades de slå ändå. Utgången mot Penguins hade med lite mer tur kunnat bli densamma.

Eller som Aftonbladets demon NHL-skribent Per Bjurman skriver: ”Jag tror det kommer att skrivas böcker om Eriks slutspel.”

Ja, ingen skulle väl bli förvånad. Karlsson spelade alltså sammanlagt 89 minuter MER än någon annan spelare gjort under slutspelet. Med TVÅ frakturer i vänster häl! Det är fan så man både blir tårögd och stolt över den småländske viking. Utan sin övermänsklige Erik Karlsson hade Senators överhuvudtaget inte gått till slutspel, och om de gjort det hade de åkte ut direkt, så det dånat om det. Igen: Erik är en av de bästa hockeyspelare som någonsin funnits, och en av de största idrottsmän Sverige överhuvudtaget sett. Wow!

*****

Men nu är det alltså dukat för final. Och det är två lag som går in i finalserien med två helt olika inställningar till det här med skrock. Enligt tradition ska man inte vidröra den buckla man får då man vinner sin Conference-final. (Prince of Wales Trohpy och Clarence S. Campbell Bowl). Detta då sägnen säger att rör man bucklan - får man sedan inte lyfta Lord Stanleys pokal. Nashville spelarna följde strikt detta och samlades bara runt sin pokal. Men ingen rörde den. Penguins gjorde precis tvärtom. Sidney Crosby grabbade tag i Prince of Wales-trofén utan minsta tvekan. Men Crosby har ju tillskillnad från Nashville (som gör sin första final) erfarenheten att falla tillbaka på i det där sammanhanget. 2008 var han skrockfull och höll händerna från bucklan. Då förlorade Penguins finalen. 2009 och 2016 gjorde han som i natt – rörde den. Och från de finalerna har han två feta Stanley-Cup ringar.

*****

Vem vinner? Hjärtat säger Smashville! Huvudet säger Penguins!

Brutna fötter & trasiga knän!

Vibble Det är mitten av maj. Minusgraderna på nätterna gör sig fortfarande påminda. Men solen kämpar på. Gott så. Några som också kämpar är hockeygladiatorerna på andra sidan atlanten. Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Dessa gubbar är omänskligt tuffa. Inte ens i samma liga som glaslirarna som spelar fotboll. Nu blir säkert någon fotbollsälskare tvärförbannad. Må så vara då. Även den mest enögda och inbitna fotbollsentusiasten kan säga emot fakta. Allas vår Zlatan, som ändå måste tillhöra de hårdaste av fotbollsspelare. Fick ledas av planen och avsluta säsongen i förtid på grund av sitt skadade korsband. Fult normalt och inget konstigt alls för oss vanliga dödliga.

Men grabbarna borta i NHL. Oh lord! San Jose Sharks Joe Thornton spelade i över en månad med såväl avslitet ledband som korsband. Hård jävel, minst sagt. Svenske Alexander Steen i St. Louis Blues spelade med bruten fot – hela slutspelet. Tills det att han fick ett nytt slagskott på foten. Så den gick av en gång till. Då vilade han en match. Sen spelade han igen. Overkligt.

Slutspelets klart bästa spelare – Erik Karlsson – spelar med en bruten fot han också. Bloggen vågar inte ens tänka på hur bra han skulle vara om han hade två hela fötter. Så. Kan vi lägga ner diskussionen om den hårdaste sporten nu en gång för alla? Punkt.

*****

Bloggen kan dock ändå inte sluta skratta åt Gilettes nya reklam för sina rakhyvlar. Den största fotbollsprimadonnan utav dem alla – Neymar – berättar med gråtmild röst om hur hårt hans ansikte behandlas varje dag. I ena filmsekvensen får man se att han får en handflata mot kinden. I nästa en boll på kinden. Stackarn. Reklamen får mig att undra vad han ens ska med rakhyvel till. Min treåriga dotter är tuffare……

Till vänster. Neymars baby face. Till höger. Terry Sawchucks fighting face......

*****

I kampen om Lord Stanleys pokal är det nu bara fyra lag kvar i racet. Nashville Predators och Anaheim Ducks i väst och Pittsburgh Penguins och Ottawa Senators i öst. Hand upp på den som innan slutspelet började – trodde på att Senators skulle gå till Conference Final!

*****

För sällan har väl ett så pass underskattat lag som Ottawa gjort det så bra. Eller fel av mig. Sällan har väl ett lag som bara har en spelare – gått så långt som Ottawa gjort med Erik Karlsson. Det finns inga superlativ kvar att ösa över karln. I första omgången vann han så gott som själv matchserien mot Boston Bruins. Mot Rangers i andra runden – överglänste han med råge den man vi här hemma och de i New York brukar kalla kungen. Och diskussionen om vilken svensk som är bäst i NHL fick slutligen sitt slut. Erik Karlsson är omänskligt bra. Och detta alltså med en bruten fot…..

*****

Svensk-laget med bloggen favoriten Viktor ”Meeh Meeh roadrunnerfågeln” Arvidsson – Nashville Predators – har gått fram som en slåttermaskin och malt ner allt och alla. 4-0 i matcher mot Chicago Blackhawks och 4-2 mot St.Louis Blues snackar man inte bort. ”Smashville” som de numera kallas nere i Country-södern har visat på allvar att man har så mycket mer än bara ligans bästa backbesättning. Pekka Rinne i kassen har funnit en ny vår och ovannämnda Arvidsson och hans ”JOFA-kedja” (Johnson, Forsberg, Arvidsson) har antagligen varit en av slutspelets vassaste. Experterna säger ändå att Anaheim Ducks är favoriter. Men motvallskärring som jag är – säger jag ”Smashville” till final!

*****

Ovanstående tips kan dock bero en del på bitterhet. För Disneyland Ankorna sabbade min personliga drömfinal. Edmonton Oilers vs Pittsburgh Penguins. Connor McDavid mot Sidney Crosby. Det hade varit något det. Istället tippar bloggen att det blir Nashville Predators mot Pittsburgh Penguins nu istället. Och PK Subban mot Crosby. För inte kan väl Erik Karlsson och Ottawa skrälla sig hela vägen till final?

Din elaka storebror!

Vibble Det börjar bli varmare i luften, solen börjar få en mer naturlig plats på himlen, knopparna kämpar på grenarna för att få slå ut och på marken börjar en och annan blomma titta fram. Våren är på intågande med buller och bång. Men det allra säkraste vårtecknet är ju ändå att Stanley Cup-slutspelet nu äntligen börjar. Hockey på riktigt. Snabbare, hårdare och tuffare än vad få ens kan tänka sig. "Slutspelet är grundseriens elaka storebror som just sluppit ur fängelset och är ute och letar efter trubbel." Det är NU världens roligaste Tv-underhållning börjar. Bloggen kommer troligen lida av sömnbrist ”la grande” – fram till midsommar nu – men detta är omissbart. Tro mig.

*****

Grundserien avslutades annars med att en epok, ett heligt tempel, en katedral gick i graven. Klassiska Joe Louis Arena i ”downtown” Detroit stod värd för sin sista NHL-match. ”The Joe” som den kallas i folkmun stod klar 1979 – uppkallad efter stadens stora son, boxaren Joe Louis – har fått vara med om fira fyra vunna Stanley Cup titlar för sitt Red Wings under de nästan 38 åren den varit i bruk. Och det var en kväll som lockade fram tårarna hos bloggen – med extra allt. Jänkarna kan det här med att fira av saker som har en historisk prägel. Henrik Zetterberg som passande nog gjorde sin 1000(!) NHL-match för Red Wings firades kungligt. Den gamla fightern Bob Probert (på tal om att vara elak) – som har klubbrekordet i såväl utvisningsminuter totalt som utvisningar under en säsong – hyllades genom att hans familj spred ut hans aska i utvisningsbåset…… ja ni fattar. Den var en stor kväll i Detroit. Men nu är sagan över. Från och med i höst spelar Red Wings i en sprillans ny arena med namnet ”Little Ceasars Arena”……

Hyllningen till Zetterberg kan ni se här: https://www.youtube.com/watch?v=Ja0aTJaDl64

Vem Bob Probert var?

https://www.youtube.com/watch?v=O1pvnFkRWGw

 

*****

Jag misstänker dock att Red Wings fansen hade önskat sig en annan avslutning för laget. För första gången på 25 år missade rödvingarna slutspelet. Och detta kan tyvärr vara starten på en lång ökenvandring innan man får ordning på laget igen. Det säger ganska mycket att snart 40-årige Zetterberg var lagets klart bästa spelare i år.

*****

Fast problemen i Detroit är ingenting mot de problem som tornar upp sig över Vancouver Canucks och Colorado Avalanche. Om vi börjar med Colorado – så satte de nytt bottenrekord i antalet poäng (48) över 82 matcher (bara 22 vunna matcher) och slutade med en målskillnad på minus 112. Där har GM Joe Sakic mycket att bita i. Dock tror jag att problemen i Colorado är lättare att komma tillrätta med – då de ändå har en bra stomme med McKinnon, Landeskog och Duschene – än de som väntar i Vancouver. Canucks har tvillingarna Sedin. Thats it. Sen har man ingenting. Sedinarna är dock snart 40 de med – men bakom dem finns ingenting. Panikåtgärden igår att sparka tränare Desjardeans – var just bara en panik åtgärd. För med det befintliga materialet – hade ingen tränare i världen kunnat göra det bättre……

*****

På tal om sparkade tränare. Såväl Dallas Stars som Los Angeles Kings gjorde sig av med sina tränare under vecken. Ruff i Dallas hade oturen med skadade spelare lite för ofta och mycket och Sutter i Kings föll på att han liksom Vancouver och Detroit har ett alldeles för gammalt och omodernt lag på pappret och på banan.

*****

En annan stor snackis under den avslutande veckan var annars Boston Bruins Brad Marchands kastrering av Tampas Jake Dotchin .Den spearingen gör till och med ont på tittaren. Har ni inte sett den så kolla här. Mycket barnförbjuden. https://www.youtube.com/watch?v=1rYFFQ0dhAM  

*****

Men nu är det dock som sagt slutspeltider. Så låt oss koncentrera oss på de lag som fortfarande ”lever” – och är med i racet om den ärofyllda heliga gralen – Lord Stanleys pokal. Visste ni förresten att Stanley Cup pokalen är den äldsta idrotts pokalen som det fortfarande spelas om?

*****

I öst kommer det bli en ren och skär målvaktsduell när Montreal Canadiens ställs mot New York Rangers. Rangers har inga backar och Montreal har svårt att göra mål. Montreals Corey Price som de senaste säsongerna ansetts som ligans klart bästa målvakt – är det som skiljer lagen. Om Rangers ska lyckas vinna denna batalj krävs det att ”King Henrik” är bättre än någonsin.

Tips: 4-3 i matcher till Canadiens.

*****

Presidents Trohpy vinnarna (pokalen som går till det lag som har mest poäng under grundserien) Washington Capitals ställs mot ungtupparna Toronto Maple Leafs. En matchserie där all press ligger på Capitals. Maple Leafs som har tagit sig till slutspel för första gången på länge – går på ren eufori – och har inget alls att förlora. Austen Matthews, William Nylander, Marner och alla andra superrookies till trots – räcker det inte här. Caps är för bra.

Tips: 4-1 i matcher till Capitals.

*****

Till mångas förvåning lyckades Ottawa Senators ta sig till slutspel i år. Med en ”Lasse Lagerbäck hockey” har det stängt igen mittzon och mer eller mindre tråkat ihjäl motståndarna. (De har dock Erik Karlsson.) De ställs nu mot ett revanschsuget Boston Bruins – som efter coachbytet till John Cassidy har gått mot en ny vår. Marchand, Bergeron, Pasternak, Krajci, Chara och Rask har varvat igång för fullt på slutet – och blivit det lag som ingen i ligan vill möta. Lyckas de bara ta sig igenom Senators 1-3-1 system – tror jag björnarna både kan ta hem den här första runden - och överraska många. Varning utfärdad.

Tips: 4-3 i matcher till Bruins.

*****

Regerande mästarna Pittsburgh Penguins ställs mot säsongens stora överraskningslag – Columbus Blue Jackets. Pittsburgh har viktiga kuggen Kris Letang borta för resten av säsongen och Blue Jackets har ligans bästa målvakt, så här långt, i Sergej Bobrovskij. Det borde tala för Blue Jackets. Men nu är det som sagt ”a different ballgame” – där slutspelserfarenhet är ovärderlig. Det är ändå den elaka storebrorsan vi pratar om här. Penguins har knökfullt av detta – plus Sidney Crosby. Det räcker långt det.

Tips: 4-2 i matcher till Penguins.

*****

I väst finns antagligen den roligaste och antagligen mest spännande ”match-upen” i den första omgången – då ett pånyttfött Edmonton Oilers ställs mot San Jose Sharks. Sharks som gick till final förra året – med profiler som Brent Burns, Joe Pavelski, Joe Thornton och Martin Jones är favoriter. Men Edmonton har Connor McDavid. 19-åringen som nyligen vann hela NHLs poängliga på 100 poäng. Snorungen som helt själv vänt på Oilers slutspelstorka. Alltså killen är 19 år – och redan nu världens bästa hockeyspelare. Det är galet det.

Tips: 4-3 i matcher till Oilers.

*****

Alltid starka – oavsett hur många busslaster med spelare de tappar på grund av lönetaket – Chicago Blackhawks - är lite av favoriter i år igen. De ställs nu mot ett Nashville Predators som blandat och gett under hela säsongen. Men Nashville känns oberäkneliga. Subban, Ellis, Ekholm och Josi på backen och Arvedsson, Forsberg och Ryan Johansen framåt - är riktigt bra. Problemet är bara det att Blackhawks har Crawford, Keith, Seabrook, Hjalmarsson, Oduyia, Kane, Toews, Panarin, Anisimov och Hossa……

Tips: 4-2 i matcher till Blackhawks.

*****

Minnesota Wild som i januari var glödheta – men sedan mattats rejält - ställs mot ett St. Louis Blues som sett ostoppbara ut på slutet. Kan det rent av bli en ”sweep” här för Blues – eller hittar Wild tillbaka till formen?

Tips: 4-2 i matcher till Blues.

*****

Den sista matchen i väst – är den i bloggens ögon – minst intressanta. Visst, visst - Ducks har svenskarna Hampus Lindholm, Jacob Silfverberg och sensationen Rikard Rakell. Och Calgary har ”Johnny Hockey”, lill Tkachuk och Monohan. Men ändå ganska ointressant. Anaheim vinner det här för lätt.

Tips: 4-1 i matcher till Ducks.

*****

Tillsist tänker jag inte ens nämna domaren som förstörde Visby/Romas säsong – när han dömde bort ett solklart 2-0 mål och sedan hittade utvisningar som ingen annan såg. Södertäljes powerplay var dock bland det bästa bloggen sett under kvalserien – så ingen skugga över kringlorna. MEN, hur domaren kunde ta en tvåa på Super-Sammy i boxplay efter en sidledsförflyttning – för avsiktlig förflyttning av målburen – är en gåta. Om det hade varit omvänt. Om Södertäljes målvakt gjort det i boxplay. Hade han gjort det då? Inte en chans. ”Ut med domarn och in med Nalle Puh”.

*****

Bloggen har givit sina tips här ovan! Är jag ute och cyklar? Rätta mig gärna i kommentarsfältet här nedan.

Vänliga spearings på er!

Bloggare: Carl-Johan Stålhammar
Den här bloggen handlar om: Min stora passion i livet - hockey.
Aktiv inom hockey: Sitter i styrelsen för Visby Roma hockey och i styrelsen för Gotlands hockeyförbund. Spelar veteranhockey och tränar Visby Romas knattelag.
Bor: Vibble
Familj: Fru Cecilia och barnen Axel och Signe
Intressen: Riktig musik (dvs rock), hockey, fotboll, golf och film.
Yrke: VD på Wisby Strand Congress & Event
  • Senaste blogginläggen

Bloggare

Krönikörer