Det ser ut nästan som två blommor. Två blommor av koppar. Egentligen är det två uppsättningar av gamla stekpannor. Fyra och fyra har de satts i skaften - och bildar således två kopparblommor.
Plötsligt plockar Francesco - den franske clownen - upp en pingis boll och släpper den över den ena stekpanneblomman.
Genom att studsa bollen mot de olika stora pannorna spelar han Vivaldis De fyra årstiderna.
En timmes övning
- Jag fick idén för många år sen när jag var på en väldigt speciell affär i Paris. I källaren hade de massa stekpannor i olika storlekar. Jag frågade direktören på den cirkusen jag var på, om jag kunde få göra ett musiknummer med stekpannorna, berättar Francesco.
Francesco fick en timme på sig av cirkusdirektören. Han testade med pingisbollen och fick hamra till vissa av stekpannorna för att få till rätt toner.
- Men det var länge sen, du vet. Det hade inte funkat idag med teflonpannor.
Francesco kom in på en cirkusskola i Paris i mitten av 70-talet och har varit professionell i över 30 år. Han har varit på alla väldens kontinenter och är huvudnumret när Brazil Jack firar 111-års jubileum.
- Francesco är väldigt populär, så vi var tvungna att boka honom två år i förväg, säger Trolle Rhodin III, general manager på Brazil Jack.
Förklädd till finger
Fransosen har mer i bagaget. Han spelar näsflöjt. Han kastar en ständigt återkommande bumerang. Han kör ett nummer med en gigantisk hårfön, förklädd till ett pekfinger. Han försvinner. Han kommer tillbaka. Skojar lite. Och försvinner.
Så håller det på. Francesco jobbar i vågor.
Dessutom engagerar han publiken. En tjej får klättra in i manegen och spela flöjt. En kille kommer in och hjälper till med att jonglera.
- Jag var väldigt tidig med att integrera publiken i showen. Idag gör alla det, och jag vill fortfarande köra på med det, för jag älskar det. Man bryter en barriär mellan artisterna och de som tittar. Men inte på bekostnad på den som jag bjuder in på manegen.
Årets uppsättning av Brazil Jack är en av de tightaste på många, många år. I Francescos kommande och gående har man en röd tråd, som ser till att showen flyter på bra.
Pat Clarrisons Hot Dogs är ett rappt hundnummer, inte alls så trött som inslag med hundar brukar vara. I Dragomirtruppen hittar vi några riktiga våghalsar. Under deras avslutningsnummer med en baklängesvolt mot en femmannapyramid sitter hjärtat i halsgropen.